Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Kl. 12 gingo vi, mera nyfikna än någonsin, till en Herr
von Holzschuher, efter en dagen förut inhämtad anvisning
af Baron Haller; denne bedagade ättling af en bland de äldsta
Nürnbergska rådsherreslägter förvarar i sitt hus ett slags
fidei-commiss, pä hvilket kanske den talrikare delen af Sveriges
adelsmän skulle sätta foga värde, emedan den ingenting annat är
än — en gammal tafla; men som icke dessmindre är
Nürnbergs förnämsta klenod, Dürers yppersta arbete och tvifvelsutan
endast med ett par portraiter af Raphael jemförbart, fastän icke
af dem eller af något öfverträffade För tusan! tänker du:
det är starkt! Ja, men likväl sannt. Det är en bröstbild i
kroppsstorlek af en gammal rådsherre Holzschuher, måladt
1526, eller tvenne år före Dürers död. Jag hade
aldrig’inbillat mig, att ett simpelt contrefait skulle åstadkomma ett
sådant intryck. Vi stodo en timma framfor bilden, orörliga, i
åskådning forsänkta, högt upplyftade af beundran och
förtjusning. Dessa menniskor kunde måla; nu för tiden kladdar
man blott! Och hvilken idealisk, och dock så helt naturlig)
man kunde säga borgerlig, skönhet i detta majestätligt åldriga
och tillika eldigt ungdomliga anlete! Funnos i den tiden, hvad
man har all anledning att tro, många sådana män, så måste
de äga rätt, som påstå att menniskoslägtet oupphörligt
framskrider i slapphet och fulhet Eller ligger felet deruti — och
vid många bland våra moderna vanligtvis så högst eckliga
portraiter är det väl så, — att ingen målare numera har nog
djuphet i sin blick, nog skärpa i sitt omdöme, för att kunna
intränga i och bemäktiga sig det väsentliga, det
urcharakteristi-ska, det oförgängligt individuella i verkligen utmärkta
manliga ansigten? eller, om han ock äger dessa egenskaper, dock
saknar nog allvarlig kärlek för sin konst, nog aktning för sitt
föremål, för att utföra på duken dess bild med tillbörlig
om-hugsan, kraftanvändning och outtröttlighet? — Man talar om
lefvande bilder, men denne höjer sig så lefvande från
skifvan och blickar så den betraktande i ögonen, att en stråle
tränger sig genom märg och ben, och man skulle förskräckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
