Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
fingo vi straxt ett ästhetiskt föremål att förnöja oss med, under
det Hjorts och B"s betjent höll uppmärksamheten spänd på
förfarandet vid den lindriga visitationen, och en mängd trasiga
slynglar hopade sig omkring oss, dels tiggande, dels med höga
rop, som sökte öfverskrika hvarandra, lofvande att visa oss
vägen till ett par dussin alberghi och locande *) af alldeles
oerhörd ypperlighet. Då postiljonen sade sig sjelf vara i Bom
föga hemmastadd, letade vi omsider ut ur högen en pojke,
som såg någorlunda ordentlig ut, och tågade af med denne
härold att uppspana en vederqvickande interims-boning. Men
det blef honom ej lätt att hålla ord; vi voro komna just i
den tidpunkt, då Italienare och utlänningar af alla slag
strömma hit att öfvervara påskhelgens lysande högtidligheter, och
den som ej infinner sig förr än inemot den «heliga veckan»,
har svårt att hitta på ett drägligt herberge. Sedan vi
förgäfves låtit köra oss omkring till flera värdshus, blefvo vi
ändtligen mottagna i Gran Vasciello, ett skäligen dåligt, som
just derföre var mindre fullproppadt af främlingar.
Vi bo för öfrigt i en af Boms angenämaste nejder, vid
den trefliga strada de’ Condotti, som leder från Corso upp
till det sköna, blott några steg från vår port belägna torget
piazza di Spagna, hvars aflånga rymd, nedanom en
sluttning af Monte Pincio, fordom var en under Domitianus byggd
vattendamm för härmade sjödrabbningar. Det har i midten
ännu en båtformig vattenrik springbrunn, en af Bernini’b
tallösa källbyggnader och vattenkonster. Går man förbi den
rätt framåt, så stiger man uppföre det glada trädgårdsberget
på en hög och bred trappa, hvars make jag ännu ej sett i
ädelt smakfull storhet: den är af travertin**), 175 steg, som
*) Värdshus.
**) Egentligen tiburtin: en stenart, som brytes i trakterna af Tivoli,
och användes till de flesta romerska praktbyggnader. Den är
kalk-artad och gulaktigt hvit; mjuk, när den upptages och hugges,
hårdnar den i fria luften ständigt mer och mer, och blir med hvarje
tidehvarf mera oförgänglig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
