Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
blotta Viljan göra goda tragedier. Det enda stora dramatiska
snille, som Italienarne haft, är Gozjii; som varit under hela
resan min dagligc följeslagare, alltsedan jag läste honom
tillsammans med Fröken Fanny v. Unruh i det sköna Dresden.
Men deras konstdomare förstå ej på långt när sjelfve, hvilken
skatt Poesiens vänner äga i hans romantiskt-komiska, ofta
tillika romantiskt-tragiska «F iabe Tcatralij); och med den
egentliga Tragedien har han, mig veterligt, aldrig befattat sig.
Ännu har ej här det snille uppstått, hvilket, liksom Shakspeare
och Schiller, funnit hemligheten att begåfva sina tragiska
gestalter med lif, kött och blod, kort sagdt, med natur och
personlighet Ett sådant snille, om det infinner sig, skall ock
begripa, liksom de, att ett phantasi-rikt folks nationalkänsla måste
väckas genom hjertligare och mera beslägtade ljud, än dånet
af denna entoniga fransyskt-romerska deelamations-pomp, hvars
innehåll är på engång lika abstract och trivialt, som de
betäckande phraserna äro stor-ordiga. Att den nationalkänsla, som
en äkta tragisk dramatik bör uttrycka och uppväcka, är i sin
kärna en religiös känsla, och det i positif, d. v. s. christlig
mening: denna sanning, som Calderon (på sin spanska
ståndpunkt) så herrligt bekräftat, synes man här i landet ej klarare
ana, än tyvärr mången i Sverige ännu anar den. — Tills en
lyckligare tid inträffar, åtnöja sig nu således Italienarne med
samma jemmerligt känslosamma och platt qvicka oting, som
under namnet Dramer också norr om Alperna så länge voro
herrskande. Jag ser, ej utan harm, att den ende germaniske
skald, som i detta land öfversattes, prisas, efterliknas, är dessa
otings egentlige fader och fosterfader, Kotzebue — i detta
land, hvars beskaffenhet han så fåkunnigt begapat och ännu
f&kunnigare bedömt! Likväl må man ursäkta mängden, att
den på skådebanan heldre söker ett sken af natur och
personligt lif, än den torra, personlösa o-naturen i de förutnämnda
ledaamma mästarverken. Hvem kan dessutom förneka
Kotze-bues outtömliga fintlighet på medel till theater-effect?
Hurudana medlen äro, deröfver gör man sig vanligtvis intet bekym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
