Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
och hans Systrar, att jag skref allahanda tyska verser, och att
deribland några öfver Christi Moder särdeles väckt hennes
uppmärksamhet. Föreställ dig min förlägenhet, när jag, kort
derefter, en qväll hos Jacobi, blef af denne så ytterst
anti-kathol-ske philosoph, med hela hans omotståndliga och
vördnadsbjudande älskvärdhet, ålagd att vid nästa besök medföra och
uppläsa denna corpus delicti! Men föreställ dig också min för
undran, min angenäma öfverraskning, när han efter den med
bäfvande röst började och fullbordade uppläsningen, täcktes yttra,
icke blott att han ur den ästhetiska synpunkten gillade dem,
utan ock, att han emot en så uppfattad katholicism ingenting
hade att invända. Ja, ännu en afton till nödgade han mig
föreläsa dem, i talrika åhörares närvaro; hvilka, om de än i
löndom tänkte annat, likväl af höflighet instämde i värdens
godhetsfulla försäkran. — Småleende gaf mig likväl hans trogne
lärjunge och med honom i samma hus boende vän, Herr von
Roth, en ädel, frisinnad Nürnbergare, vid mitt gemensamma
afsked från Jacobiska familjen och från honom, ett på hans
försorg nyupplagdt exemplar af «D. Martin Luthers
Auslegung des Magnificat oder Lobgesanges Mariä;» såsom
preservativ sade han, mot Fapismens inflytelser under min
förestående Rom-färd. Utan att just till detta ändamål behöfva
den Kila skriften, har jag dock här i sjelfva Rom genomläst
den, och det med sådan förtjusning, att jag hade knäfallit för
Luthers ande, om han ej sjelf så strängt förbjudit Helgonens
dyrkan. Mina tankar ilade dervid tillbaka till den i platonisk
stil formade gubben Jacobi, hvars personlighet visserligen ej är
den mest philosophiska, men kanske den mest
ästhetiska ibland dem, som i senare tider sökt lösa gåtan af
Philo-sophiens och Religionens (d. ä. Platonismens och
Christendo-mens) förening. Måtte han alltid gynnsamt ihågkomma den
nordiske pilgrimen!
Så när hade jag glömt berätta, att den muntra theoaophen
från Schwabing, Franz von Baader, kom till oss — enligt
sin vana, ej långt efter soluppgången — samma dag, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
