Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
jag deribland nämna Albarellis dråpliga samling af äldre
italienska mästares skilderier — jag såg här taflor af Bellini,
af Perugino, af Mantegna, af Leonardo da Vinci,
förutan af några yngre mästare, såsom Giorgione och Tizian.
Der var äfven det berömda portraitet af Frans den Förste,
hvaruti Leonardo da Vinci med en så underbart grundlig
uppfattning af den djupaste natursanning tvungit sjelfva det
osköna att gifva ett uttryck af oförgänglig skönhet: Den
af-målade monarken var nemligen alls icke vacker, hade icke ens
någonting riktigt ädelt i sin physionomi, och om man ej visste
genom historien huru ytligt och maskstunget det chevalerie
var, med hvilket han så mycket coquetterade, så skulle man
inse det blott genom ett noggrannt betraktande af hans
ansigte. Då var dock hans medtäflare, Carl den Femte, oaktadt
jag visst icke tillhör hans ensidiga beundrare, en individualitet
af helt annan, af vida högre art; antingen man ser hans
por-trait måladt af Amberger eller af Tizian, så väcker det
omotståndligen hos hvarje opartisk åskådare denna känsla. —
Det var i Albarellis galleri som det gamla italienska måleriet
första gången trädde framför mig i all sin storhet, och der
jag icke blott fragment-vis, liksom i Dresden, Nürnberg och
München, utan med full evidens erhöll det praktiska beviset p&
hvad min theori längesedan börjat förmoda, nemligen
grund-frändskapen och det omedelbara syskontycket mellan
det äldre Italienska måleriet och det äldre Tyska.
Begges gemensamma moder, af hvars ärevördiga hand man finner
numera högst få äkta bildningar, är den gamla (hittills föga
kända) Byzantinska skolan, om hvilken jag vågar påstå,
att hon är — det antikt-Grekiska måleriets af
Christendo-men uppfostrade dotter. Ja, jag hyser verkligen den
öfvertygelsen, att man af pålitliga Byzantinska målningar kan, i
någon mån, åtminstone gissa sig till en föreställning om stylen
af de gamle Grekers målarekonst. Du påminner dig kanhända
härvid, hvad jag i mitt bref om Nürnberg skref om de två
eller tre afgjordt Byzantinska taflorna i bok- och konsthandla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
