Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
alltid en vällust att se, ehvar och af eho!» — En liten herrlig
Madonna af Raphael, målad i hans första manér, var oss
icke blott derföre märkvärdig, att han i detta manér ännu
troget följde sin store lärare Perugino; hon fägnade oss jemväl
i den hänsigt, att hvar och en, som har ögon att se, måste,
då han ställer sig framfor denna tafla, begripa det egentliga
forhållande, i hvilket Raphael står till de äldre Italienska
mästarne. Man har sagt, att han i sin ojemförliga fullkomlighet
genom ett språng (och ett deraf uppkommet oöfverstigligt
svalg), särskiljer sig från dessa: men ingenting i verlden är
osannare, så snart man ej med det omtalade språnget vill
beteckna det fullständigare mått af enhet mellan väsende
och form, hvarmed i all organisk evolution hvarje högre
utvecklingsgrad (eller utvecklings-potens) lyfter sig öfver den
föregående. Men hvarigenom är hvarje högre lifsgrad en högre,
om icke just derigenom, att den icke tillintetgör den förras,
den lägres, verklighet och värde, utan tvärtom vänligt bekräftar
den? En åtgärd, som på det sättet utöfvas, att den högre
graden alltid inom sig sjelf uppfattar den lägres kraft och
utvidgar den medelst tillägget af sin egen, hvilken i och med
detsamma också förhåller sig till de forutgångnas liksom en
tacksam blomma till roten, stängeln, bladen och knoppen. Alldeles
så består ock Raphaels egentliga storhet just deruti, att hans
verk framställa den fullt utspruckna rosen af det gamla
måleriets blott småningom öppnade, stränga, fromma och
blygsamma blomsterknopp. Naturligtvis bör man i detta hänseende
synnerligast beskåda hans bästa verk, hvilka tilläfventyrs ej
äro de, som han under sin sista lefnadsperiod förfärdigade.
Det vill synas mig, som hade han i dessa redan inrymt något
för mycket spelrum åt det alltför jordiskt glödande element,
som sedermera så ensidigt, ehuru oförnekligen skönt och
framfor allt förföriskt, utbildade sig hos Gialio Romano och
hans lärjungar till uteslutande herravälde. Sjelfva
«Transfi-gurationen», hvilken jag icke dessmindre aldrig tröttnar att
i Vatican-palatset gång efter gång betrakta, andas i all sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
