- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Senare bandet /
374

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

374

ombyttes, all’ improviso en promenad för att se det genom
Tassoms komiska hjeltedikt bekanta gamla vattenämbaret,
hvarom fordom ett krig utbrast mellan innevånarne i Modena och
Bologna; det förvaras i ett litet rum i ett torn af den
göthi-ska Domkyrko-byggnaden. En på stället ur den nyfiket
gapande folkhopen uppgripen barhufvad luskusk forde oss till ett
Cafféhus i trakten af kyrkan, under det han gick att på
Stadshuset afhemta nycklarne. Sedan vi tömt några koppar
choco-hd och flygtigt besett den lilla mörka domkyrkan, fördes vi
uppför några trappor i tornet in i det ännu mörkare rum, der
la Secchia rapita, hängande vid en tjock och lång i
hvalfvet fastad kedja, visades oss vid facklor, som buros af tvenne
i full hertiglig uniform utsmyckade stadstjenare; så mycken
heder vederfars än i dag detta gamla ämbar, som for öfrigt ar
temligen högt, men smalt i sitt omfång, jerngrått af ålder, och
dessutom starkt med jern beslaget. — Hertigdömet är
fruktbart och folkrikt. En mängd täcka landthus och trädgårdar
sågos. Landsvägen var betydligt sämre, än i Lombardiet; i
Kyrkostaten är den ock ej synnerlig (likväl med undantag);
men i alla fall förträfflig öfverallt i jemförelse med de
Nordtyska. Passerades på en skön bro floden Panaro; kort
derefter gränsen af Kyrkostaten. Påfliga vapnet helgar nu åter här
alla portar och offentliga hus. Här plomberades våra koffertar.
En soldat af påfliga besättningen var mycket stolt och glad,
att i sina kamraters närvaro fä med oss tala tyska; han hade
någon tid varit fången i Ungern; en ung, vacker karl, som
var född i Bom (när en Italienare säger: Sono Romano, s&
tycker han sig väsa ett par alnar öfver sina andra landsmän),
men som försäkrade mig, att han i Tyskland träffat långt
ärligare och oegennyttigare menniskor, än i sitt eget
fädernesland. — Så snart man kommit in i Kyrkostaten, tilltager
tiggeriet på ett förvånande sätt. Signor! buoni Signori! una
piccola moneta! per amor di Dio! skallar från alla sidor.
— 1 begynnelsen tränger en, särdeles i små barns mun, in till
djupet af själen detta sista utrop; den italienska rösten är i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-2/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free