- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Senare bandet /
375

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

375

sig sjelf si skär och vek, och nu bedjande pä köpet! Men
man måste dock snart vänja sig vid obeveklighet, åtminstone
sä ofta man är omgifven af många tiggare på engång; se de,
att man ger åt någon, så förfölja en de öfriga som en
myggsvärm.

Sedan B * i qvällskymnlngen haft det äfventyret att
under åkningen tappa en pistol ur bröstfickan, och efter en
half mils fotvandring tillbaka upptäcka honom i mörkret,
liggande pä en bro och blänkande mot månskenet; inryckte vi
ändtligen sent pä aftonen, med fyra hästar och tvenne friskt
blåsande poetiljoner, i det stora präktiga Bologna. Den 5
tidigt om morgonen, vid en klar sol och en blå himmel, började
vi våra vandringar kring märkvärdigheterna i denna från den
äldsta medeltiden så högt berömda och ännu högst interessante
stad. Vi hade äfven funnit ett ypperligt värdshus; och allting
var oss väl i lag, utom vår Servo di Piazza Sgr. Francesco,
en fryntlig man med hvilken vi sedan blefvo de bästa vänner,
men af hvars mun vi den första förmiddagen igenom knappt
förstodo hvart femte ord, emedan den Bolognesiska dialekten
är alldeles förtvifladt svär att få reda på. Hittills hade vi ej
haft minsta möda att förstå Italienarne, äfven det ringaste
folket; de må sins emellan sladdra hur som helst, sä betjèna de
sig dock af ett renare språk, så ofta de samtala med gli
Fo-restieri, och då kan man ej önska sig ett klarare och
bestämdare uttal; det är kanske det enda folk i Europa, hvarom
man kan säga, att det talar sitt språk så som det skrifs. Detta
slags förtjenst inbilla sig- annars, tror jag, alla nationer;
Svenskarne äfven: men vi äro dock i sanning ganska långt
derifrån, och nu dertill vårt landtfolk, eller i allmänhet våra
såkallade ringare classer! Dessutom har en främling
oändligt lätt att göra sin mening tydlig för dessa lifliga, penetrante
Söderlänningar; de förstå en pä ögonblicket, nästan utan alla
ord; de skönja pä ens ögon, läppar, åtbörder, hvad man
tänker eller vill, och stundom har det händt mig att se mitt
åliggande uppfylldt, innan jag sjelf hunnit utsäga det Här i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-2/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free