Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
tillbaka pà de Protestantiska kyrkorna, förekomma de mig
— jag kan ej hjelpa det — som hade kyrk tjuf var varit
öfver och rånat dem — så naket, så armt, så platt, så trist är
allting i våra tempel! — Det sköna, rika Galleria
Mari-scalchi innehåller ock en vacker Salvator Mundi af
Correggio, samt ännu en annan tafla af samme mästare,
tillhörande hans första ungdomsarbeten. En Venus af Titian. Ännu
kan jag icke påminna mig, att jag sett Titian djup, hög och
ädel — och derföre lemnar mig all hans mästcrlighet alltid
kall son\ is. Den mest idealiska köttfärg, och talent att häfva
det mjella köttets former ifrån duken, kan ej för mig ersätta
bristen på en vida högre idealitet och talent. Raphael,
Pe-rugino, Leonardo, Albrecht Dürer, voro helt andra män.
Sjelfva Correggio är emot dem blott — dock fred öfver den
älskvärdes aska! — Af Dolce fanns der ett Magdalena-hufvud;
den mannen har mycken gratie: men också har ban i alla sina
verk endast sträfvat efter il dolcissimo.
D. 2 April.
Jag lemnade dig i går afton stående midt i Galleria
Mariscalchi. Jag vill icke förspilla tiden med att längre
uppehålla dig hvarken der, eller i Galleria Zambeccari, eller
i Galleria Ercolani (palatset är präktigt och ännu stående
under byggnad; äldste sonen i huset skall gifta sig med en
dotter af Lucien Buonaparte, således bli svåger med vår Grefve
Posse), som också har åtskilliga dyrbara målningar af Francia
och andra äldre italienska mästare. Jag vill blott nämna ännu
en tafla i Gall. Mariscalchi, jag mins ej af hvem, som på mig
gjorde ett rysligt intryck. Skilderiet utgör egentligen fyra
särskilda taflor; de tvenne, hvilka man först ser, äro ett par sköna
hufvuden af en yngling och en flicka, i fulla blomstringen af
vår och kärlek: när man åter skjuter dessa till sides, visa sig
samma hufvuden, men i den högsta grad af desorganisation,
nemligen i den närmaste intill dödskallar; i de döda
physiono-mierna, hvilkas drag ännu icke äro fullkomligt utplånade, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
