- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Senare bandet /
464

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

464

Genom din (löja af guld och purpur, o stjernorna« drottning,

Ser jag din rörande blick, aer jag din mysande mun,
Ser jag ditt anlete le ur de nattliga lockarnas rigor.
Hvilka med rikt majestät svalla omkring deas oval.
Ja! ej förtörnaa du kan, att ett barnsligt folk dig besvärjer

Vid din fägring jemväl, jordiska qvinnor* triumf:
Här, der Konsten är religion, och Raphael presten,
Är ock Skönheten Ond, och dess Gudinna är Sn.
Må jag stanna då ock, vid det lilla cape 11, som i lunden
Här framför mig jag ser, der, kring de skuggande löf
Af kastanj och platan, den i hafvet försvinnande solen

Med sin pensel af ljus gyllene kanterna drar;
Må jag sälla mig ock till de landtliga bedjares skara . . .

Men — jag kommer försent; tystnad är klocka och sång.
Alla re’n gä; vid altaret blott en qvinna i sorgdrägt
Lutande dröjer ännu, djupt i sin smärta försänkt
Dock — hvad tafla jag skönjer, med ens för betraktelsen målad 1

Se, ur ruinen, hvari sedan capellet man byggt,
Under dess murgrön stiger en hög, förvånande skepnad
Fram i det fria, och stum sätter på trappan sig ner.
Silfverlockar kring pannan han bär, men vid bröstet guitarren;

Hör] han pröfvar den; snart blandar hans röst sig med dess.
Hörl i darrande ljud, men manliga än, från hans läppar

Strömmar en helig legend; o I hur hans glänsande blick
Lyfter sig upp till skyn, i hvars roeenängder den milda
Drottningens lustgård nu speglar sin skinande skymt!
Ave Maria! så böljar ock han; och, som dufvan till hanne,

Flägtar välsignelsens kraft ned tili hans redliga sång.
Ur osterian bredvid, der nyss de begynnt sig förfriska,
Tröttade vingårdsmän lockas af lonsraa ut;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-2/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free