Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hustrur och tärnor med dem; och i gräset lyssnar en småflock
Af svartlockiga barn, rnndtom föräldrarnas knän.
Sjelfva den tinga enkan, hvars man för en fiende fallit
Lönligt, der korset hon rest vid den försåtliga klyft,
Vänder sig nu från altaret om, och torkar från långa
Ögonhåren den tår, hvilken der glindrade nyss.
«Vet man, hvem sångaren är?» så hviskar jag; fryntligt man svarar:
«Ensam i skogen han bor, bortom ruinerna der;
Nu till hälften ett helgon han är, men till hälften tillika
Är han,* hvad förr han var helt, improvisator ännu.» —
Herrliga tafla! ej skall jag i Norden dig nånsin förglömma!
Ja, om mig icke min själs ljufvaste aning bedrar,
Så jag hoppas engång, om ock ej i en skog af plataner,
Om på tröskeln ock ej af ett Marias capell,
Dock vid en hyddas dörr, der de Himmelska ut- och ingå,
Höja en sång, som är lik denna förtjusande qväll|
Träffe då jag också omkring mig en krets, der de samma
Hörare-slag en krans bildat af skönaste art:
Oskuld, Kärlek och Tro, — i hopp om den himmel dem väntar,
Och i fröjd af den jord, som till dess like de gjort!
Men, re’n tindra de fram ur det fäste, som mörkare blånat,
Stjernorna; redan i ro nattliga speglingens lek
Njuta de nu mot månan så blankt uppglimmande vattnen;
Kretsen är skingrad; allen står jag i skogen, och hör
Sparsamt ännu här och der en cicad, en näktergalsklagan,
Eller, fjerranifrån, någon bekant ritomell.
Atterbom. IT Afå. T. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
