Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
EN STÄMMA.
Urem är da. Främling? Hvem gaf dig förmåga
AU mana mig, likt i en magiak ring?
Jag är ej stum; jag hör ditt hjertas fråga;
Jag sväfvar än i dessa rum omkring.
Fick också Du ett mått af Sångens låga,
Som lnttrar malmen af hvart jordiskt ting?
Beslägtad syns du mig. Jag ser dig gerna
Här, hvar sig tände först min diktnings stjerna.
FRÄMLINGEN.
Är det en yrsla blott? Hör jag Din stämma,
Martyr för allt, hvad lifvet ljufvaat har?
Ifrån de land, der inga bojor klämma,
Du, kallad, nalkas med ett vänligt svar?
Gläds! inga skyar mer din stjerna hämma,
På känslans himmel ler hon, evigt klar;
Och ingen tid ur minnet kan förlora
Gullåldren, Christi Graf och Leonora.
ANDEN.
Nämn ej min valfarts hindrande Armida*),
Fastän hon seklers helgonvördnad fått!
Har vet du, om det Adla, Ecglablida,
Ej ur mig sjelf åt henne lån t es blott? —
Man slog i kedjor Mig, vid Dårars sida;
Hon — läste mina vers i Brodrens slott.
När en canzon jag gret i fàngselqvalen,
«Rätt vackert!» sade hon — »men han är galen!1*
•) |jan ■rttnUiiK" kain kra|t lit| lealif liuket, tu Lttiira l llll icke itarato Ml 4™
MIJ, Ma Tan* t bffraitlifi fjtrte ii| af tala Hntiiaa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
