Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
^ramlingen.
Hur »kilan Skalden lärt (in ställning skattat
Ej någon barm blef för hans kärlek gjord.
Hur kan en Qvinnas trånga hjerta fatta
En eld, som ryms af himmel knappt och jord?
I hofvets salar, granna, kalla, glatta,
Hvad genljnd väntade din flammas ordf
Hvad äro mer, än allmänhet, de Sköna?
De kunna läaa blott — men ej belöna.
anden.
De helga stjernemakters eget gille
Den gördel väft, som omotståndlig käns;
När Qvinnan föddes, log naturens snille
Och mätte först sin skönhets högsta gräns.
Väl blef den fröjd, som det sig dana ville,
En jordbrand snart, der mången vår förbränt:
Dock — rår ho A för, om Skaldens anspråk svindlar,
Om han är blind, så med, som utan bindlar?
W BilHINOEK.
Ja, du har rätt; sitt anspråk må han klandra!
Det passar blott för deua första dar,
Då blomsterbrud oeh blomsterbrudgum vandra
I krans af tusen små kamraters par.
Ur lekens hvimmel sedan fly de andra;
På fjerran ö han står allena qvar.
De andra bli förståndiga, bli stora:
Han blott kan sagans narri ej förlora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
