Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578
det vore mycket bättre att hvar och en ginge hem till sitt och
samlade sina bidrag till brandskatten. Tröstlösa gingo de
klagande till sina hemvist Men Generalen, som gått i säng,
kunde dock icke somna. Ur ett midt emot hans fönster
beläget fönster af kyrkan sken honom ett starkt skimmer rakt i
ögonen, han måtte vända sig på hufvudgärden hur som helst;
och vid närmare påseende fann han, att skenet kom från två
stora ljus på högaltaret som ännu ej voro släckta. Harmsen
ropade han sin ordonnance, befallde honom gå till klockarn och
strängeligen tillsäga honom att väl släcka de glömda ljusen.
Soldaten gick, kom efter kort tid tillbaka, och sade att nådig
Generalens befallning nu vore uträttad. Hvad, karl, är du
rasande? skrek Generalen; ser du ej att ljusen brinna der ännu?
Soldaten, förskräckt, bedyrade vid himmel och jord, att han
tagit klockarn per aures ur sin säng och sjelf varit med honom
i kyrkan, för att se till att intet osläckt ljus mer blefve
qvar-lemnadt, ja han hade med egen hand släckt det ena af de
tvenne stora ljusen, hvilka visserligen nu återigen syntes vara
upptända. Kom! sade Generalen, jag vill nu sjelf gå dit; det
vore f—n om jag ej skulle fi ett par lumpna ljus att slockna!
— Klockarn måste åter upp; oaktadt sin bäfvan för
Generalen, började han dock bäfva än mer for de tvenne ljusen, som
vid kyrkodörrarnes öppnande brunno på altaret klarare än
någonsin. Nu släckte Generalen dem sjelf under mångfaldiga
eder, och sedan han tillräckligt förvissat sig att ingen gnista
mer var qvar och att kolmörker herrskade i hela kyrkan, samt
tillika satt vakt vid dörrarne, gick han hem och trodde sin
sak vara väl beställd. Men såsnart ban trädt inom sin
kammardörr, slog skimret ur kyrkofönstret honom nästan
förbländande i ögonen, och han blef icke väl till mods, då han
tydligen såg de tvenne stora ljusen kasta ifrån sig en flammande
glans. Mera vänlig blifven, ropade han ordonnance-soldaten till
fönstret, och frågade om han också tyckte att ljusen brunno?
— Ja visst, svarade denne; Gud vare oss nådelig! men öfver
kyrktaket är något än värre; märker inte nådig Generalen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
