Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
under sirligs architektoniska ornamenter. Nu stå dock
gestalterna stilla, och blott ett enda ur, ett af de mindre, episodiska,
går ännu. Sedan långt i tiden tillbaka har man användt stora
penningesummor på att bringa det Hela i gång, men
förgäfves; nu äro tvenne Officerare, kända såsom mechaniska snillen,
sysselsatta med detta arbete: men man vågar ej hoppas
framgång, emedan ett eget slag af förbannelse hvilar, rättvist
förtjent, öfver det gamla djupsinniga konstverket. Det har
nemligen sin egen folksägn, och denna lyder så: Dess upphofsman
var en yngling, som, när arbetet var färdigt, i sitt hjertas
glädje yttrade sig: «Så har jag då här gjort mitt
lärgosse-prof! nu vill jag göra mitt gesällstycke i Brünn, och derpå
mitt mästarstycke i Wien.» Magistraten, som icke ville att
någon stad i verlden skulle dela med Olmütz äran af ett lika
konstigt urverk, än mindre bekomma något ännu konstigare,
begick den nedriga grymheten att beröfva den unga konstnären
hans ögons ljus, och sedan inspärra honom i evärdligt
fängelse. Då bad han engång, med utseende af fullkomlig
resignation, att det måtte honom förunnas, då hans öde nekade
honom att i andra städer utföra snillrikare ideer, att åtminstone
göra den åminnelse han skänkt at sin födelsestad så felfri, som
det för hans ringa krafter vore möjligt; och påminte han sig
en omständighet i den inre meehanismen af sitt arbete,
hvarigenom uret snart skulle komma i en oordning sora ingen mer
kunde hjelpa, och således både staden och han sjelf såsom
uppfinnare förlora äran deraf, om det ej tillätes honom att ett par
ögonblick lägga sista handen vid verket, hvars sammanhang
vore i alla sina delar äfven för hans inre öga åskådligt. Man
var nog enfaldig att tro honom; han fördes ut till sitt
konstverk, tryckte hastigt på en liten knappt märklig fjäder, och
alltsedan har det varit i samma belägenhet som man ser det
ännu i dag. —
Här i staden aflassade vi nu vår elegiska enka, och
tågade ut genom en myllrande folkträngsel, som fägnade sig att
eftermiddagen kL 3 få gapa på huru Fursten Erke-Biskopen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
