Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
Olmutz skulle begrafvas; denne hedersgubbe (man berömde ho-,
nom mycket) hade några dagar förut i Wien plötsligt aflidit.
Framåt Sternberg, en liten stad bebodd af bara väfvare,
började landet fä ett mera skogigt utseende. Husen, liksom i
allmänhet i småstäderna häromkring, sågo snygga ut; men
menniskorna desto ömkligare. Eu väfvare är skräddarlifvets
idealiska ca rikatur. Här på värdshuset föreföll den redau fram
man-före skillrade pathetiska afskedssccnen mellan mig och Hr Carl
Sp eil; det var en fromsint och ärlig sjäL Jag spisade
middag i sällskap med en Läkare och ett par trumpna Officerare,
samt bekom en stark hufvudvärk af den grufliga hettan i
värdens rum. Det var en kuriös man; med tegelrödt ansigte,
gräsgrönt bälte öfver näsan, mager och gråögd, gick han
beständigt stillatigande upp och ned i sin sal, i grön frack med
gula läderbyxor, och spelade idel adagios på en ostämd violin.
Numera, och for den återståeude delen af vägen, alldeles
ensam i min fyrsitsiga täckvagn, for jag uppför en backe, som
vidtager strax på andra sidan om Sternberg, och är kanske den
längsta som någonsin på mina banor förekommit; den är icke
mindre än en hel tysk mil lång. Ett ljudligt och
pelsmöss-beprydt hvimmel af bönder med hvarjehanda körslor, pustande,
klatschande och glammande kors om hvarannan, betackte hela
utsträckningen af denna ändlösa backe; en rad sträfvade i mina
spår uppåt, eu annan talrikare bemödade sig att komma utföre;
då jag upphunnit höjden, nekades mig likväl det nöjet att med
ett ögonkast öfverskåda hela denna räcka ner till backens ända,
emedan en dimma, som genast på eftermiddagen begynte
insvepa den snöiga nejden, under min långsamma uppfàrd ökat
sig så, att min syngräns blott sträckte sig till några alnar ifrån
min vagn. I qvällskymningen, genom hvilken sparsamt här och
der blickade ljus ur fönstren af några spridda kojor på
hedarne, hade jag, så ensam med mig sjelf som möjligt,
tillräcklig tid och lust att öfverlemna mig åt allahanda elegiskt stämda
fantasier. Ett par irrbloss, eller kanske vandrande personer
med lyktor, visade sig ock icke långt ifrån vägen och skrämde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
