Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
«Och Kar da ej hem, och brinna ej ljus
För dig i dess milda förvar,
Jag vet, hvar da für bSde hem och hus,
Och dit för hvar väg, som du far.» —
Och gubben, förvandlad och sällsamt hög,
TvS mäktiga vingar slog ut.
Med vandrarn i famn, St fjerran han flög —
Man vet ej, hvar kosan tog slut.
Men Sret derpå, när ur luftiga flarn
Log rosens daggiga knopp,
DS kommo med våren tvS glänsande barn,
De kallades Kärlek och Hopp.
Och Kärleken- slog med sin snöhvita hand
PS vandrarns grönskande graf,
Och Hoppet bredvid, i en villig aand.
Skref tecken med gyllene staf.
De sade: «PS jorden vi kände dig ej,
Vi kommo försent till din bår;
Men kunna vi än dig hugna, sS säg
Om än nSgon glädje dig når.»
DS svarades djupt ur den sofvandes rum:
«GSnl Nu jag behöfver ej Er.
Mitt hjerta är stoft, min längtan är stum,
Jag önskar och saknar ej mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
