Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
Af spegelblanka rännlar vattnade,
Och täckt af träd i raka streck bevuxna:
Jag gir med henne dit, der vinets råga
PS linga bänkar töms i lustigt lag;
Och ofta, när vid cittrans mantra klang,
P& blomstrens fester än och än pl skördens.
Den rika nejdens yppigt sköna döttrar
Till dansar locka och till stulna nöjen.
Jag kysser lågande min egen tärna
Och höjer sedan, oberedd, min sing,
Med ord och toner, hvilkas ömma vällust
Berusande till alla sinnen tränger —
Och skönare, än sjelfva dagen, blir
Den natt, som honom varm i spåren följer.
Ej jag begripa kan den vilda håg.
Som binder menskor vid de vilda bergen.
Engång jag tnbbad blef af dårlig längtan
Att söka äfventyr och se mig om
Ibland de fjäll, som i omätligt fjerran
Stå vakt omkring min sälla fosterjord:
Men liksom mellan spöken, mörka andar,
I ryslig enslighet jag fann mig der,
Och nära slets mitt innenta itu
Pl deras hvassa, skrifligt hårda kanter.
De äro dödens minnen. Bort, o bort!
Jag ropade; och gaf mig ingen ro,
Förrän jag stod på’välbekanta slätten.
BERGSBON.
Ja, bergen äro dystra häfdaminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
