Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlusten för eftertiden var gjord, och kunde genom ingen ånger
ersättas.
Man skulle, när i sjelfva verket hans lynne alltid var mera
böjdt för enslighet än för sällskap, näppligen förmoda, att han
längtat till hofvet återvända. Men huru föga hans förhållande
till detta hof var af vanlig art, må följande drag genast visa.
Samma dag, som secreta utskottets beslut vid riksdagen 1761
var fattadt om upphäfvandet af hans förvisningsdom, hade
Dalin, ännu derom okunnig, låtit ett par vänner öfvertala sig, att
med dem göra en sommarlustfärd till någon af kungsgårdarne
utom hufvudstaden. Men bäst som han inträdt i ett rum, der
vännerne sade sig fogat anstalt om förfriskning, inträdde ock i
samma rum helt oförtänkt — den kungliga familjen. Dalin
trodde sig böra skynda ut; men motades, i dörren, af
konungen och drottningen med omfamningar och den nu af dem
sjelfva framburna underrättelsen, att de gemensamma beherrskarne
hade upphäft sitt förbud. Den gladt förvånade skalden märkte
nu äfven, att detta möte varit genom en nådig vink till de
nyssbemälta vännerna förberedt. Väl qvarblef Klingenstjerna i
befattningen af kronprinsens lärare; men platsen af föräldrarnas
sällskapsvän fick Dalin oqvald igentaga. Det medgafs dem, att
strax upphöja honom till riddare af Nordstjerne-orden — en i
den tiden stor utmärkelse! — och slutligen, ett par år
derefter, till hof-kanceller.
Å sin sida tyckes Dalin, alltifrån 1756 eller under sina
sista lefnadsår, ha rentaf gifvit dagens politik på båten.
Måhända skrattade han med sina principaler i mjugg, när hattarne
måste lykta sitt andra krig — det Pommerska — med den
nya förödmjukelse, att bönfalla hos Lovisa Ulrika om ett
fredsinledande enskildt bref till hennes bror, och att i hans svar
höra sig föreläsas, det han väl «af vänskap för sin syster ville
glömma Svenska Nationens bedrifna ofog; men med den
förklaring, att han bifölle till dess nuvarande önskan om fred,
uniquement par considération pour Elie.» Hvad Dalin
tänkte så väl härom, som åtskilligt annat, vaktade han sig dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
