Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
alltid en «tunn prosa», i flytande och välrimmade versformer,
tank-rigtig, men utan «känslans högre rörelser», språk-ren, men
trivial, eller utan all stilens trollkraft»? När Leopold säger,
att «den, som söker hos Dalin hvad man i en viss upphöjd
mening kallar skaldekonst, skall i hans sex rimmade tomer icke
utan möda finna hvad han efterletar»: är dermed någonting
förmånligare yttradt, än när Hammarsköld bedyrar, att genom
Dalin blef «vår poesi ej en hårsmån mera episk, dramatisk eller
lyrisk, än den var förut»? Äfvenså sammanstämma bägge i den
berättelse, att han ej tålde musik. Leopold förtäljer, att han
cchatade» den; med tillägg, att ((Gluck skulle ej hafva varit
begriplig för honom». Hammarsköld upprepar påståendet om
Dalins «hat» till musiken, och bifogar för egen del, att han
((afskydde» den. Derföre — heter det vidare — måste han ock
«nödvändigt misslyckas i visor; de Dalinska visorna äro ett tomt
spel med prosaiska infall». Leopold omnämner dessa visor blott
på ett enda ställe, i förbigående, med vitsordet* ((medelmåttiga»;
han inräknar dem der bland det ((tusental inpromtuer och
andra rimfoster, som Dalin med ovårdsam hand dagligen strödde
omkring sig». Allt detta är ett hårdt tal: skola vi underskrifva?
Det kan väl vara, att Dalin, om han upplefvat Glucks
operor, ej skulle ha begripit dem; i hvilket fall han dock ej hade
varit den ende, som, vid deras uppträdande, qvarstannat vid en
äldre musik-skolas smak. An troligare är, att han, i sådant
fall, hade lika litet slagit sig på Piccinisternes sida. Vi antaga,
att hans musikaliska interesse ej var stort; att hans
musikaliska bildning kanske var ingen. Bland hans smärre qväden
förekomma likväl ingalunda få, som bevittna, på närmare håll
sedda, helt annat än «musik-hat». Äfven jag hörde i min
barndom citeras ett inpromtu af Dalin, hvarmed han sades besvarat
en fråga, hvad han tyckte om en vid hofvet gifven koncert:
Det sägs, i himlen är musik,
Som gör de sällas fröjd otalig;
Men, är den detta skrålet lik,
Så tror jag knappt jag vill bli salig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
