Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Möjligtvis grundar sig hela historien om den Dalinska
musikfiendskapen blott på detta infall. Månne dock ej äfven i våra
dagar, under åhörandet af de vanliga virtuos-konserter, i
hvilkas prisade konstprof vi sakna ingenting vidare än — sjelfva
musiken, ofta nog händer just de största musikälskare, att
känna sig frestas till samma nödsuck? Ännu oftare måste väl då
hända de personer, som tilläfventyrs blott förstå sig på enkla,
naiva, hjertliga sångmelodier, att vid dylika sällhetsrön
försänkas i en liten afgrund af tråkighet. Och bland dessa senare
befann sig Dalin. Den tallöshet af stycken, som han diktat
just till sång, alltifrån de högtidligaste krönings-verser till
re-citativer, arier och chörer af Leo, Handel, Hasse med flera,
ända ned till de flygtigaste småqväden på den tidens moderna
menuetter, vaudeviller och andra för dagen gängse vistoner, är
en omständighet, som redan i sig sjelf gör hans föregifna
musik-hat otroligt. Men, invänder man: detta allt tillverkade han
på beställning; han ägde språket i sin makt,’och var flink i
fingrarna. Men, genmäla vi: den mjuka böjlighet, den
behagliga ledighet, hvarmed han alltid lämpar sig efter äfven de
konstigaste rhythmer, ordmått och rimställningar, "härrörde jemväl
den från blott mechanisk stafvelseräkning och fingervighet?
Sammangjutningen af vers och musik står här visst ännu långt
under den Kellgrenska sångmöns; men omusikalisk är dock
alls-icke den Dalinska. Fattar man henne än en grad närmare i
sigte, så torde man dessutom, icke så alldeles sällan, möta
uttryck af både «sann känsla och sann passion»; ja till och med,
midt ibland roliga infallen och barnglada lekar, äfven mera
oväntade prof af «hvad man i viss upphöjd mening kallar
skaldekonst».
Leopold yttrar: «med all likhet af sann aktning, tycktes
likväl den äran, att lefva med de Stora, hemligen förutsätta å
Dalins sida vilkoret att förtjena den genom stundeliga
qvick-hetsprof. För sin ära i efterverlden hade han gjort bättre, att
icke underkasta sig ett sådant vilkor. Hvart han kom, på
hofvet eller i enskilda sällskaper, lade man framfor honom papper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
