Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Fader vår - XII. Tidens och kärlekens träta. Andersmessodagen 1732
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om du, Gud, ditt verk vill pröfva,
Låt det i din mildhet ske,
Att ej medgång oss må söfva,
Motgång ej förtviflan ge:
Led oss ej på glatta branter,
Om du ej styr våra fjät:
Hjelp oss se på alla kanter
Blodets giller, verldens nät!
I hvar vrå förderfvet följer
Det upplysta, svaga djur;
Ja, vår ovän mest sig döljer
I oss sjelf, i vår natur:
Fräls oss från så mycken plåga,
Du, som allt vårt inre vet;
Och låt gnistan, slutligt, låga
Af ditt ljus, din herrlighet!
—
Högst upp i fjäll, der dagen är kort,
Nedsatte sig Tiden att hvila.
Troppar af Ändringar sände han bort,
Som skulle kring jordklotet ila.
Skrynkor i anletet, frätande tand,
Och vingen färdig i flygten,
Glafven och svärd han höll uti hand;
Och kring flögo tusende Rykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
