Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf den Tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
componerandet af operor eller sångspel till mycken formån. Att
tänka ut sådana, var i sjelfva verket hans största poetiska
styrka; och höjden af hans framgång deri betecknas af de
ryktbara lyriskt-dramatiska verken «Gustaf Wasa» samt «Gustaf
Adolf och Ebba Brahe». Af honom sjelf (likasom de
öfriga) författade på prosa[1], sattes dessa, enligt hans begäran, i
vers af Kellgren. Då här sammanverkade, för det första, hans
egen theatraliskt rika och glänsande fantasi; för det andra,
Kellgrens musikaliska språk och verskonst; för det tredje, bägges
gemensamma brinnande fosterlandskänsla och nit för all svensk
ära: så skulle nödvändigt ur allt detta någonting framstå, som.
allsmäktigt hänryckte sin tid och ännu i vår gör ett skönt
intryck på poetiska och patriotiska sinnen. Såsom ett helt, är
af dessa stycken «Gustaf Wasa» det fullkomligaste.
Tvifvelsutan var det ett misstag, att inom tragediens rymd förlägga
operan; hvars egna och rätta område är det rent romantiska
(Armides, Trollflöjtens, Don Juans, Undines region). Konungen
sjelf befarade förebrås, att hafva «gjort en opera af ett sådant
ämne och skrifvit en opera utan kärlek». Man ser det af
företalet till hans egenhändiga utkast. Men han svarar: «Hvarför
skulle man ej använda föreningen af alla sinnenas nöjen, för
att fira nationens hjeltar och låta dem så, till ny förtjusning,
ånyo framgå för folkets ögon?» Svaret är karakteristiskt. Och
visst är, att denna såkallade «lyriska tragedi» förblifver, ehvad
än den ästhetiska kritiken må i våra dagar påminna, likafullt
ett alltid för svenska hjertan kärt national-skådespel. — I
«Gustaf Adolf och Ebba Brahe» är motsatsen mellan hofvets och
landsbygdens förhållanden, mellan kärlekens lidanden inom det
förras krets och hans glada fortgående inom allmogens kojor
till sitt oskyldiga mål, ganska väl hoplänkad och utvecklad.
Hvad der mest anslår våra sympathier, är dock de idylliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
