Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Sist endast tom en rand mot himlen tecknar dagen;
Tills, af en färglös natt omsider öfverdragen,
Dess sista märken fly.
Det hufvud jag bland er ur klippans gömma tager,
Var det med myrten kröntP med törnenP eller lager?
Har det ett snilles eld, en hjeltea anda hystP
Hvem skiljer här, i val af multna ben bedragen,
Den träl, som dött i jernP den skönhet, som, lik dagen,
I Fröjas gördel lystP
Af allt hvad han haft kärt, forlorad och beklagad,
Hur mången blef ej hit med vänners gråt ledsagad I
Hur mången här, förtryckt af ödets hårda slag,
Har längtat till den ro, han nu så länge njutit I
Ack! menniskor som jag, J äfven tårar gjutit,
Och lidit liksom jag.
Det gifves då ett hägn, dit ej förfêljarn hinner,
Der öfvermaktens våld och nödens tvång försvinner,
Dit ödet mer ej när, der hämdens fackla släcks:
Det är de skuggors värn, som kring ditt rike bredas,
O Tystnad! och din ro, der de förgätne fredas,
Som ej af stormar väcks.
Må jorden, mellertid, af dina mörker täckas!
Till en förklarad höjd, dit inga skuggor sträckas,
Mitt öga lyfter sig frän hennes låga klot;
Och från den ödslighet, som öfverallt förfärar,
Ur en oändlig rymd, bebodd af stjernors härar,
Tar nya ljus emot.
Nu vidtager en beskrifning på stjernorna, deras konstellationer,
vintergatan och norrskenet; öfverallt lika värdig sina höga och
lysande föremål. Det långa oeh lärda uppräknandet af stjem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
