Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
bilderna hade måhända kunnat vara borta; men äfven denna
presentation är målande, och lifvas genom den sinnrikhet,
hvarmed de tecknas och framställas i en rörligt sammanflätad
förbindelse af handlingar. Religiösa betraktelser, till hvilka den
poetiska höjer sig, förklara, med en sublim ode-lyftning af
renaste andakt, den inre betydelsen af detta stjemmålerL Det
öfvergår derefter till ett månskens-stycke, som har till innehåll
de vid nattetid motsvarigt ur naturens och menniskans bröst
framgående ljufheter och fasor, hvilka samfäldt belysas af
månens ögonkast Norrskenet fladdrar bort:
Snart for ett stilla ljus dess lätta sken försvinner;
Liksom ur skogens vård, i hojden månen hinner,
Bland genomlysta moln, som öppnas kring hans klot*
I rymden, der hans makt en härmad dagning målar,
Ett falt af mörk saphir, betäckt af nya strålar,
Hans intåg tar emot.
An med det lånta Ij os hans rundnings fyllnad tänder,
Han under trädens skjul en mattad klarhet sänder,
Som villas i sitt lopp och mellan löfvet dör!
An skenen mera fritt, der skuggor dem ej bryta,
Som en försilfrad duk på vattnens speglar flyta,
Dem ingen ilning rör.
Men fåfängt vid hans bloss min åsyn kusten följers
Dess längd mig undanflyr och sig i skymning döljer
Mot moln, som hvila sig på strandens hvita berg.
I utsigt, längd och rum, der allt om visshet felar,
Det hela röjes blott, men blandar sina delar
I svag och lika färg.
Kring sjöar, haf och berg, och falt och hedars ocken,
Bland ljus och skuggors strid, och bleka dimmors töcken,
Allt höjes rysligt stort, med obekanta drag;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
