Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Franska förbundsplaner och kriget mot Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG AUGUSTS POLITISK ÅREN I7OO—OI 27
gust utvecklade den allmänna situationen med hänsyn till det
beramade kriget, hade han också bland oundgängligen
nödvändiga medhjälpare räknat Brandenburg. I sina allianser, såväl i
den med tsaren som i den med konungen af Danmark, hade
konung August låtit infoga bestämmelser, att den brandenburgske
kurfursten skulle så vidt möjligt förmås att förena sig med de
allierade i det gemensamma företaget.
Från kurfurstens af Brandenburg synpunkt talade jämväl
goda grunder för en anslutning till det stora förbundet mot
Sverge. En särskild grund drog Fredrik III att äfven nu följa
konung August, nämligen den förtroliga öfverenskommelse, som
han träffat med denne vid Johannisburgersammankomsten, j—j
1698, och hvilken ledt till hans ockuperande af Elbing. Här var
konung Augusts vänskap och stöd dess dyrbarare, som polska
republiken sjöd af harm öfver denna ockupation Härtill kommo
starka politiska skäl. Hans hus’ gamla trängtan till
Odermyn-ningen, dess forna anspråk på svenska Pommern manade
kurfursten Fredrik III att ej släppa ett gynnsamt tillfälle obegagnadt
ur händerna. Framför allt måste han eggas att söka nå detta så
ofta eftersträfvade mål nu, då hans grannmakter beredde sig att
utvidga sina besittningar på Sverges bekostnad. Och likväl,
själfva denna utsikt, att grannarne skulle vinna ökade områden
och ökad betydelse, verkade tillbakahållande på honom. Mycket
ogärna hade Fredrik III sett, huru hans sachsiske kollega
svingade sig upp på Polens tron2. En stark Wettinsk husmakt,
stödd på Sachsens och Polens omfattande resurser samt stärkt
genom framgångsrika krig, innebar en ej liten fara för
Hohen-zollrarne. Ty hvad borgade för att ej kurfursten-konungen en
vacker dag fann lämpligast följa stämningen inom den polska
republiken och ställa sig fientlig mot Brandenburg. Knappast
mindre ömtålig var för Fredrik III frågan om danska kronans
1 Se vidare Droysen, Geschichte der preussischen Politik (Leipzig 1867)
IV, i, s. 205 f.
2 Vid det polska kungavalet år 1697 understödde kurfursten Fredrik III
markgrefven Ludvigs af Baden kandidatur. Se A. Schulte, Markgraf Ludvig
Wilhelm von Baden und der Reichskrieg 1693—97, I, s. 471 f. samt de ibm. II
såsom bil. tryckta akterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
