Cora Sandel,
född 20 december 1880, död 3 april 1974, föddes som Sara Fabricius år 1880 i Kristiania (nuvarande Oslo). Hon antog namnet Cora Sandel som pseudonym i samband med hennes romandebut, som skedde först 1926 vid 46 års ålder. En anledning till hennes relativt sena debut berodde på att hon tidigare hade försökt slå sig fram som konstnär i bland annat Paris, dock utan större nämnvärd framgång. Som kvinna fick hon också stå tillbaka för hennes make, den mer kände skulptören, svensken Anders Jönsson, med vilken hon fick en son 1917. Jönsson är bland annat känd för bysten av Gustaf V på Stadion i Stockholm.
I samband med skilsmässan från maken kom hennes debutbok "Alberte och Jakob", där hon, i vad man får förmoda starkt självbiografiska ordalag, beskriver sin egen uppväxt i den nordnorska hamnstaden Tromsö. Dit flyttade hennes familj när Sara var 12 år gammal ( en känslig period i en ung flickas liv ( till en av Norges mörka och karga "utmarker" ( förutsättningar som ganska klart präglade den unga Sara i hennes kamp för att finna sig tillrätta. I "Alberte och Jakob" beskrivs hur Alberte som blyg och försagd ung kvinna försöker finna sin plats i tillvaron, både i den lilla familjen och i den jantestyrda småstadsmiljön:
"Är det verkligen så att livet är ont, att hon, Jakob, pappa och mamma är olyckliga, eller är det bara något som hon inbillar sig och har de det i grund och botten som andra människor? Har alla det likadant bakom sina stängda dörrar ( är det bara Alberte som är oförnuftig och oförnöjd och traktar efter det orimliga? Kommer aldrig en tid då oro och oklar längtan stillas, då lögn och smygvägar och alla möjliga små nödlögner inte behövs längre ( då livet är öppet och härligt. Tänk om den inte kommer, om detta är allt."
Språket är i vissa stunder lika kargt som klimatet, men präglas i stort av en kärlek och omsorg om den nakna och utsatta lilla människan. Med ordknappa iakttagelser av både miljöer och skeenden återger hon små, till synes triviala händelser med så knivskarp "berättarblick" att man inte kan värja sig -- man känner sig både närvarande och delaktig i det som händer och sker:
"En kväll lyfter Jakob huvudet över gröttallriken och säger:
-- Skeppare Danielson går till Ishavet den tjugonde. Jag kan få hyra om jag vill.
Alberte släpper skeden. Allt stannar inom henne. Hon tittar bort på fru Selmer, som ser ut som om någon hade givit henne ett så hårt slag att hon inte kan hålla ögonen uppe efter det. Pappa törs Alberte inte se på. Vad skall hända?
Häradshövdingen svarar inte strax. Då han slutligen gör det, säger han något som ingen hade väntat. Han gör en omsorgsfull rundel med skeden omkring tallriken och förklarar:
-- Jag väntar med varje post svar på ett brev som jag skrev till min gamle vän, skeppsredare Björn i Flekkefjord. Jag bad honom där tänka på dig när han behövde en jungman. Jag tvivlar inte på att han gör vad han kan.
-- Det är väl fartyg på långlinje det, säger Jakob.
-- Gud bevars, frakter på alla världsdelar.
Men fru Selmer sjunker ihop på sin stol. Med handen mot bröstet som för att stanna sitt hjärtas slag -- eller hålla det igång, man vet inte riktigt vilket -- säger hon med svag och döende röst:
Och jag! Ingen tänker på mig! Ingen tänker på hur detta ska kännas -- för mig!"
Trots sina framgångar, där t.ex. flera av hennes verk sattes upp på teater eller blev till film, valde Sara Fabricius att leva ett relativt lugnt och undanskymt liv. Hon bosatte sig i Sverige 1921 och tillbringade sina sista levnadsår i Uppsala. Sara Fabricius liv som människa och författarinna skildras på ett alldeles utmärkt sätt av Janneken Øverland i biografin "Cora Sandel -- En biografi".
Find other Nordic Authors named Sandel,
others born in 1880
or deceased in 1974.
Look for more information in
Det Kgl. Bibliotek,
Google (search,
book search),
Hathi Trust,
Internet Archive,
Kansalliskirjasto (catalog,
digi,
metadata),
Kungl. biblioteket (Libris,
tidningar),
Nasjonalbiblioteket (aviser,
bøker,
Oria,
tidsskrifter),
Project Gutenberg,
Yahoo.