Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
2.
Jag erhöll verkligen förordnandet och kallades ej
längre bokhållare utan herr föreståndaren, ja stundom
herr direktör; detta klingade bra vid tjugotvå års ålder.
Nu var jag ett af lejonen på borgarebalerna samt
tillställare af soiréer, skogsturer, båtfärder med mera;
jag hade årsackord med hårfrisören och förskref mina
kläder från Hamburg, spelade hjelpligt whist och hade
lagom tur i kille, var bror med stadens unge
tillförordnade borgmästare, med ett ord, jag förde ett lysande lif.
Det är klart, att mången i tysthet undrade
hvarifrån jag tog medlen till ett dylikt lefnadssätt, men som
ingenting är mera vanligt än unga tjenstemäns
skuldsättning, så ryckte man blott på axlarne och deltog i
de nöjen jag bekostade såväl i min mors hem, som
äfven var mitt, som ock annorstädes. Hvad min mors
ställning angick, så antogs det, att hon "försedt sig"
före bouppteckningen efter min far samt att hon
för-tjenade bra på sin mathållning; dessutom betalte jag
ju henne för mitt underhåll.
Nu fattades mig ingenting utom — en fästmö; denna
brist hade dock min mor längesedan insett, och innan
min tanke härpå hunnit förvandla sig till önskning, hade
hon inledt ett frieri på mina vägnar och fått
tillfredsställande svar. Hedda var en firad flicka af god
samhällsställning, och de angenäma känslor jag erfor, då
jag såg hur hon föredrog mig framför sina öfriga
kur-tisörer, fingo gälla för kärlek, och då hon å sin sida
"tillbad" mig, så var ju allt som det borde vara, vi
vexlade ringar och sände kring forlofningskort.
Nu blef det ett evinnerligt öfver läggande om vår
bosättning, min mor åtog sig bestyret dermed; jag
anskaffade linne och husgeråd i oändlighet, och ändå
fattades alltid något. Hittills hade jag ej haft
synnerligen svårt att erhålla penningar, ty så länge jag
tog måttligt ur fattighusets kassa och förråder, fick
jag alltid räkenskaperna att "gå ihop", synnerligast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
