Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
O, fåfänga, man säger med rätt, att du ensam
förderfvar flera själar än alla de sju dödssynderna
tillsammans!
Mina känslor voro dock långt ifrån angenäma, då
jag såg min födelsestad med sitt cellfängelse skymta
fram ur morgondimman; detta senare jagade bort alla
romantiska bilder, ty jag hade ofta i sällskap med
nyfikna vänner besökt denna tysta graf för lefvande
varelser, och en häftig ångest grep mig vid
föreställningen, att jag sjelf om några ögonblick skulle stängas
in der, skild från allt. — Jag sprang upp, satte foten
på ångbåtens reling och — greps i armen af Argus.
"Akta er," sade han och såg leende på mig, "ni kunde
verkligen falla i sjön, man finge då bara besvär att draga
upp er, utan att hela saken gjorde vidare effekt."
Den första natten i cellen var ryslig, tystnaden
plågade mig förfärligt, jag hade heldre sett en hotande
folkskara kring mig, heldre hört tusende förbanna mig
än se mig öfverlemnad åt mig sjelf; allt kunde jag
’ fördraga utom likgiltigheten. Jag hade velat bullra
och ropa, men det föll mig in att det var ett medel,
som alltid begagnades af råa brottslingar för att
tilldraga sig uppmärksamheten, och jag bet i lakanet för
att dölja mina konvulsiviska snyftningar. Nej, jag
ville ej gömmas och glömmas i ett fängelse! Jag
rusade upp, lakanet sammansnoddes — skulle jag då
dö, verkligen dö här ensam och begrafvas i tysthet
kanske, nej, det var ännu eländigare! Lakanet fick
ligga hopsnodt på hängmattan, och fram på dagen kom
presten till mig och skrämde mig med helvetet och
evig fördömelse, om jag okallad inträdde i evigheten.
Förgäfves väntade jag besök af min mor och fästmö,
och då jag bad fängelsedirektören sända ett bud till
dem, erhöll jag som svar, att min mor genast efter
min flykt afrest från staden, och att min för detta
fästmö förklarat sig vara löst från sin förbindelse
och hädanefter ej ville hafva den ringaste beröring
med mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
