- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
21

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

Detta ökade ej så synnerligt mitt lidande, ty jag
fann den saken helt naturlig, men min mor, skulle jag
ej få se henne?

Ett par dagar före ransakningen erhöll jag genom
direktören ett öppet bref; det var från henne, från
min mor! Direktören såg min glädje, vände bort
ansigtet och borttorkade en tår. Brefvet lydde sålunda:

"Alfred!

Med förkrossadt hjerta lemnar jag en stad, der
jag blifvit så djupt bedragen af mitt enda barn, åt
hvars uppfostran och framtida väl jag egnat så mycken
omsorg och möda. Är detta den framtid du lofvade
att bereda din arma mor, är det så du uppfyller mina
förhoppningar ? 1 deltagande vänners armar långt
härifrån, vill jag söka lindring för min smärta, och du
torde sjelf finna att, om jag ej vill fläcka min egen
heder, jag ej kan eller bör hafva något slags
gemenskap med bedragaren och förfalskaren, vore han ock
tio gånger min son.

Ångra dig och bed Gud om förlåtelse för den
djupa sorg du förorsakat din fattiga

Moder."

Förlamad nedsjönk jag på min bädd; direktören
upplyfte mig medlidsamt och sade : "Londer bör ej taga
detta så alldeles efter bokstafven. Er mor har ej rest
allena, den tyske ingeniören vid —s fabrik åtföljde
henne; man hade, långt innan er olycka blef känd,
talat om det starka tycke den jemförelsevis unge mannen
hade för er mor; de ämna låta viga sig vid ankomsten
till —, der han erhållit en god anställning."

Således ingen, ingen som brydde sig om mig!
Äfven Wallén och hans fru tycktes hafva öfvergifvit
mig. Jag anhöll att få skrifva ett bref till denne min
gamle lärare och vän, hvartill jag äfven fick tillstånd.
Men då papperet låg framför mig och jag hade pennan
i handen, rann det mig i sinnet, att brefvet skulle
läsas af direktören, och kanske af flere, innan det kom
i Walléns händer; vore detta då ej ett tillfälle att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free