- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
66

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.66

dit för att söka mig, och tanken på att han kunde fått
se mig vid fångkärran ute i staden slog mig med
sådan blygsel, att jag lofvade mig sjelf att ej frivilligt
utsätta mig för ett möjligt återseende af gamla bekanta.
Då jag antog Eåttans förslag att "lufta mig", tänkte
jag ej på, att någon kunde få se mig, som känt mig
under andra förhållanden; mitt alltför lätt mottagliga
sinne hade på denna vecka böljat så införlifva mig
med min omgifning, att jag nu med en viss förfäran
såg, att den yttre verlden redan förlorat något intresse
för mig; jag anade, att jag redan började sjunka i denna
moraliska dypöl.

Wallén hade verkligen vändt sig till
bevaknings-befälhafvaren för att få tala med mig, och jag var
knappast kommen in på logementet, förrän en
vaktknekt kom och hemtade mig ner i fängelsets vaktrum,
hvarest jag väntades af den man, som jag trodde hafva
för alltid undandragit mig sitt deltagande.

Jag vill ej försöka skildra detta möte, som blef
ännu mera plågsamt för oss båda genom den
omständighet att, utom den vakthafvande underofficern, hvilken
det ålåg att närvara vid dylika besök, vaktrummet
nära nog var uppfyldt med vaktknektar och besökande,
som greto eller förebrådde fångar, hvilka de kommit
för att återse, och till råga på eländet sprungo
fängelsets stadsbud, rengörare och ett par skrifvare ut och
in, under vaktknektarnes svordomar öfver att de så
ofta fingo öppna dörrarne och förrätta visitationer.
Alla gapade af förvåning öfver mitt "förnäma
främmande", och om jag sade, att jag midt under all min
smärta ej kände min fåfänga smickrad öfver detta,
begick jag en orättvisa mot min inre menniska.

Wallén underrättade mig, att han, så snart det
blef möjligt, skulle söka utverka, att jag finge tillåtelse
att åtminstone i någon gren fullfölja mina studier, och
rådde mig att då välja de moderna språken. Han dolde
ej, att han nu ej kunde utverka någon lindring för
mig, ty befälhafvaren hade upplyst honom om, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free