Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
alla skrifvareplatserna för närvarande voro upptagna;
der förvarades också då tolf "herrefångar" utom mig.
Jag tackade honom visserligen för hans
bemödanden och lofvade att tänka på de föreslagna studierna,
men jag får bekänna, att jag då ej kände den ringaste
lust att företaga hvad jag ansåg vara ett gagnlöst
arbete. En så lång strafftid som tio år afklipper
hvarje förhoppning, hvarje intresse, som ej står i
förbindelse med fängelset. Och dock skulle brottslingen
ju der göras värdig att åter inträda i samhället! Eller
hvad är meningen med straffet och straffanstalterna?
För att säga något, vände jag samtalet på andra
ämnen och frågade efter hans hustru.
"Hon är med mig här i staden, hon hade äfven
ämnat helsa på dig, men då vi i går mötte en med
sand lastad kärra, förspänd med — med sex olyckliga,
blef hon så häftigt uppskakad, att jag ej tillät henne
åtfölja mig hit i dag."
Jag förmådde blott framhviska en bön, att hon
ej måtte komma; jag tyckte att jag ej mera skulle
kunna andas derinne bland mördare och tjufvar, sedan
hon åter hållit mina händer i sina, kanske med sina
läppar vidrört min panna, såsom hon ofta gjorde under
fordna dagar, ty det barnlösa paret hade älskat mig
högt.
Fängelset kännes aldrig hemskare och förfärligare
än i det. ögonblick dess port tillslutes efter en
besökande vän, som, likt en solstråle, för en kort stund
spridt någon glädje öfver fångens lif, men nu lemnar
honom ensam, olyckligare än någonsin, genom
detåter-väckta minnet af ett lyckligt fordom. Hvad vore ej
ett strängt, men kort fängelse för en välgerning både
mot brottslingen och samhället, jernfördt med denna
långsamma förruttnelse till själen och aftynande till
kroppen!
Wallén upptog det afstannade samtalet med den
anmärkning, att stadens innevånare bra litet kände till
fängelset, fast de derifrån ofta reqvirerade arbetare,
såsom vedsågare, flyttningshjelp och handtverkare. "Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
