- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
101

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

Barberarne har jag förut omtalat, likasom min
fasa, då den ene af dem första gången kom med sin
knif i närheten af min strupe. Dessa fångar kommo
ej utom fängelset, utan måste de nöja sig med hvad
sysslan inbringade dem derinom, och det var ej så
litet, ty, utom sina sex öre dagligen i arbetsskilling,
förtjente de mycket på fängelsets "sprättar"; dermed
menar jag ej allenast ski’ifvarne, ty äfven de yngre
bland hopen, synnerligast tjufvarne, uppoffrade ej så
obetydligt med tobak, ost, snus och dricka för ett väl
skött engelskt skägg, friseradt hår och extra rakning.
Äfven bevakningen, ned från vaktkuekten och upp till
direktören, lemnade frivilligt sina hufvuden i dessa
mandråpares vard, af hvilka den ene just straffades,
för det han med knif skurit ihjäl en person, dock
visserligen ej med en ralcknif, hvilket jag tillägger för
att lugna läsaren.

12.

Den första vår jag tillbringade på fängelset var
förfärlig. Fönsterna till sjukhuset lågo så, att jag
kunde se en skymt af en till fängelset hörande
trädgård, och det vore fåfängt att försöka beskrifva den
längtan efter frihet som plågade mig då jag nu tänkte
på, huru allt i naturen pånyttföddes, växte och
blommade; jag höll flera gånger på att bedja
befälhafvaren bevilja mig en plats som rengörare, ty jag
fruktade bli vansinnig på sjukhuset, men Kula afrådde mig
på det ifrigaste derifrån samt påstod sig hafva drömt
något om en stor förändring, som skulle ske bland
skrifvarne; och då Kulas "drömmar" vanligen hade
något att bet3*da, fattade jag hopp om förbätti-ing i
min belägenhet, och detta hopp gick äfven snart, i
fullbordan.

Vi voro i slutet af Maj, då en qväll vid tiotiden
kanonskott förkunnade att en fånge rymt, och genast
derpå kom Kula in till mig och berättade, att flyktin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free