Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.102
gen var ingen annan än "lille kamrern", och dagen
derpå erfor jag, att han från ett af en underofficer
bebodt rum tillgripit civila kläder, tillhöriga en fånge,
som hade fått tillstånd att hos underofficern förvara
kläderna till sin snart inträffade frigifning. Kontoret, på
hvilket lille kamrern arbetade, låg på sätt och vis
utom fängelset, i det han och hans kamrater der måste
passera inre vakten för att komma dit, då de sedan
endast af posten vid den närbelägna öppna porten kunde
hindras från att lemna fängelset. Dessa skrifvares
oupphörliga springande ut och in genom vakten var
en sådan gammal vana, att man lagt bort att visitera dem,
en omständighet, som gjorde det lätt för lille kamrern
att under sin fångdrägt dölja de kläder han
småningom på nämnde sätt tillegnat sig; så förklarades
åtminstone saken. Säkert är, att han i skymningen klädde
om sig på konteret, strax efter klockan nio på aftonen,
då postombytet egt rum, lemnade fängelset och svarade
på posternas anrop att han var en snickare Svensson
från staden samt skyndade sig derpå, så fort han kunde,
på väg till Göteborg.
På fängelset blef en stor uppståndelse, man trodde
genast, att detta ej var en rymning, förorsakad af
blotta begäret efter friheten, ty lille kamrern hade
då varit omkring sju eller åtta år på fängelset och
ban hade ej fullt två års strafftid qvar, utan man
anade, att något annat måste ligga derunder.
Redogöraren blef ängslig, tittade i sina räkenskaper och
anteckningar samt fann dem förfalskade; denna
granskning utvisade, att redogöraren hade en brist till
fängelset på några hundrade riksdaler, hvilka han äfven
genast inbetalte. Det var temligen påtagligt, att de
andra skrifvarne, som delat den "lilles" glada dagar,
äfven stått honom bi vid flykten och kanske äfven
öfvertalat honom dertill af fruktan för en upptäckt,
som möjligen ej varit utan fara för dem, ifall han
bekänt, och de hyste äfven varma önskningar för hans
välgång, önskningar, som för resten delades af alla,
"höga befälet" och den bedragne redogöraren ej un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
