Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
sår å sina bruna halsar. De öfriga rumskamraterna
sprungo omkring på golfvet eller lågo så
barnaoskyl-digt bestörta och rena i sina linnekläder, hvadan ingen
annan upplysning stod att få än den de två sårade
afgåfvo, nämligen, att Räfven försökt att mörda dem
under deras sömn och, i förtviflan att ej hafva lyckats,
genast skyndat till dörren och der skurit halsen af
sig sjelf. Räfven lefde visserligen, men var ej i stånd
att hvarken förneka eller bekräfta deras utsago. Alla
hade de legat i så djup sömn, att de ej hört Räfven
tassa från sin hängmatta vid dörren upp till
logementets öfra ända, eller märkt när han gick tillbaka, och
de två sårade hade legat så stilla som offerlam under
knifven och ej gifvit ljud från sig förr än Räfven
damp mot dörren, då de troligen vaknat af bullret.
Detta var fängelsets officiela mening, den mera
privata liknade märkvärdigt Kulas drömmar, men någon
vidare upplysning, oaktadt trägna undersökningar, erhölls
aldrig om denna hemska tilldragelse. Räfven afled
samma dags förmiddag.
Några veckor efter detta "sjelfmord" kom en
underrättelse till fängelset, som förorsakade en lika
stor uppståndelse bland oss, som denna blodiga
gerning. Lille kamrern hade blifvit gripen i en af våra
sjöstäder, just som han beredde 6ig att gå ombord
på ett fartyg till Amerika. Harmen var allmän, vi
förbannade dem, till hvilka han blifvit rekommenderad
och som ej skyddat honom mot nöd under det han
väntade tills fartyget blef segelfärdigt, utan nödgade
honom taga värfning för att ej svälta ihjäl; man manade
hela afgrundshären upp mot den polisbetjent, som varit
fräck nog att missbruka sin gamla bekantskap med
hans ansigte, för att gripa honom innan han väl
kommit i uniformen; man uttalade sitt säkra hopp, att
"kamrern" nog rymt äfven med uniformen, bara han
fått vara i fred. Styrmannen ombord på fartyget
var ett föremål för blandade känslor; det var
visserligen bra, att han på eget ansvar velat taga den "lille"
med, men borde han ej äfven dragit försorg om honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
