Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.118
den gamle vännen och skolkamraten, medan de
nödgades stanna på landbacken? Och först och främst var
det futtigt af skrifvarne att ej hafva försett honom
med större kassa och bättre rekommendationer, ja, man
ansåg att det hade varit redogörarens pligt att bidraga
till lille kamrerns utkomst. Denna sista åsigt delades
af några bland skrifvarne; i synnerhet var Björnen
ifrig att förfäkta den, troligen emedan han kände den
förebråelse allmänna opinionen gjorde just honom, som
ansågs hafva de största skälen att önska den "lilles"
flykt och de största resurserna att understödja
densamma. Björnens vänner försäkrade dock, att han gjort
hvad han för tillfället kunnat; det "etablissement", som
han under lyckligare dagar grundlagt i den der
sjöstaden, hade genom polisens inblandning ej varit så
vinstgifvande som under första tiden. Förestånderskan,
Björnens "fästmö", hade ej kunnat sända betydligare
summor till honom på de sista två åren, och nu hade
hon med samma hemliga post, som drog försorg om
penningesändningarne, skrifvit ett urskuldande bref till
sin brummande herrskare, hvari hon underrättat honom,
att "alla hennes flickor gjort uppror och ej tillåtit
henne hysa den rekommenderade vännen, ty de ville
ej ha mer att göra med polisen än.de voro tvungna till."
Björnens aktier stego åter efter detta hemliga
meddelande, men redogörarens sjönko betydligt, tills
han en dag på kontoret helt högt sade: "Länder får
behålla sin plats, ty den lille, stackars f-n, får ej
komma på kontor mera. Synd om’ karlen, som får
svida för sin godtrogenhet; om han vändt sig till mig,
hade han aldrig behöft rymma, och att göra detta, utan —"
han afbröt hastigt, men vi förstodo då, att endast
redogörarens fullkomliga obekantskap med den "lilles"
vistelseort varit orsaken till hans förmenta likgiltighet
for det mångåriga biträdet, som haft den
grannlagenheten att endast stjäla några hundra riksdaler från
sin omisstänksamme gynnare. Och när nu denne begrof
hela kontorsaffären i fullkomlig tystnad och utan
knot ersatte förlusten, så att den "lille" endast blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
