- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
119

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

dömd för stöld af de persedlar han "ställt sig" från
underofficer8rummet, samt for det falska prestbevis han
begagnat vid värfningen, då blef redogöraren ett
föremål för allmän dyrkan, och första, andra och tredje
resans tjufvar funderade på att bringa honom en
offentlig hyllning, men som de ej visste huru denna
kunde komma att upptagas af- höga befälet, beslöto de
att vänta dermed till julen, då hans namn på den
största transparenten å deras förnämsta logement, skulle
stråla bland englar, brinnande hjertan, rosor och
fÖr-gät-mig-ej.

Den dag på hvilken lille kamrern åter anlände
till fångelset var tung och tryckande för -oss alla,»och
både befäl och bevakning sågo nedstämda ut; alla
visste vi hvad som skulle ske derborta i "hasselskogen",
men alla skydde att tala derom, utom Kula, som var
i ett så upprördt tillstånd, att han gifvit "pojkarne"
£kollof, emedan han, som han gråtande förklarade, "ej
kunde sysselsätta sig med det andliga, då den "lilles"
fysiska skulle ha fyrti" — en åtbörd fullbordade
meningen, som qväfdes af en snyftning, hvarunder han
försäkrade oss,|"att näst herr Landers, kunde ingen
bestraffning gå honom så djupt till hjertat som den "lilles".
Korridorvaktaren, Råttan, och andra fängelsets
"löshästar" trafvade ut och in till oss på kontoren för
att bringa oss nyheter; vi lyssnade ängsligt till hvarje
rop, fruktande att de kommo från den "lille".
Ändtligen kom Kula rusande in i mitt sofrum, dit jag en
stund i ängslig spänning dragit mig undan för att —
sofva middag. "Länder, Länder, jag har talat med —
hasselkäpparne, de äro tvungna att ge honom fyrti för
rymningsbrottet, men de skola’ falla så lätt, som
det vissnade bladet faller, och skona hans fysiska!"
och glad flög den gamle token ut att förkunna detta
fröjdebudskap för andra deltagande vänner. Men den
"lille" kunde dock ej räddas från spinneriet, hvarest
han måste genomgå en slags skärseld innan han kunde
upptagas på något kontor; dock blef denna luttringstid
betydligt förkortad, i följd af en skrifvares benådning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free