Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.137
telge af Lille kamrern, och "En promenad i vagn," en
bit ur dagens historia, berättelse af "Adjutanten."
Den fånge, som denna afton skulle berätta något
om sina öden, hade tillbringat fyra år i fängelset, och
ännu återstodo två af hans strafftid. Han var nyligen
kommen ur "berget" för ett häftigt yttrande mot en
vaktknekt, en af de få, hvilka voro nog modiga att
sköta sin tjenst, utan att fråga oss om råd; och som
denne ej hade någon familj att försörja, lefde han utan
större bekymmer endast på sin lilla lön. Vaktknekten
anmälde Rahms otillbörliga beteende, hvadan denne
uppkallades och erhöll en allvarlig varning af
direktören, men uppretad häröfver, förnyade fången
förolämpningen så snart knekten och han kommo ned på
gården. "Heit om, karl, och upp igen!"
kommende-rada vaktknekten kallt, och efter ett par minuters
förlopp stodo de åter inför direktören, som då ådömde den
vildsinte Rahm en månads cell, deraf åtta dagar utan
sängkläder.
Vi andra skrifvare bäfvade, ty endast för några
dagar sedan hade ett par af oss vräkt ut en
stor-skräfiande vaktknekt från det ena kontoret, der han
egentligen ej hade något att befalla. Denne var
visserligen en fullkomlig motsats till den som Rahm
förolämpat, och vi hade ingenting att frukta af honom,
men den nye direktörens stränghet mot en af oss
privilegierade var oroande, ty det kunde falla några af
de mer "oberoende" bland bevakningen in att se upp
med oss bättre än hittills varit fallet. Vi hade väntat
att finna vår kamrat ursinnig öfver sin långa
fångenskap i cellen, men i stället var han endast tyst och
allvarlig samt svarade blott, att han skulle säga oss
sin mening om saken på nästa "språkqväll", och det
var icke utan en viss förundran vi afhörde hans löfte,
att då berätta oss ett och annat om sitt förflutna lif,
något som han förr alltid undvikit.
"Kamrater," började han med en viss
högtidlighet, "jag måste först och främst förklara för er, att
cellstraffet var fullkomligt rättvist, ty jag var groft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
