Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.138
ohöflig mot en af de få bland den lägre bevakningen,
6om vi måste högakta för deras omutlighet och
personliga mod, samt äfven tillägga, att om fängelset hade
många dylika karlar som Holm, skulle vi ej ens tänka
på att göra de många snedsprång, som nu dagligen
begås af alla klassers fångar. Jag är glad, om jag med
något mera än mitt straff kunde godtgöra min
förbrytelse mot den raske Holm.
"Som ni nogsamt veta, är en fånge i cell för ingen
del afstängd från all kommunikation med den yttre
fän-gelseverlden, då befälet, på grund af den otillräckliga
bevakningen, nödgas lemna cellernas tillsyn åt
cell-vaktarne, hvilka visserligen ej af befälet anförtros
några nycklar, men dylika, liksom så mycket annat,
ställer man sig ju från smedjan. Alltså fick äfven jag,
under de första åtta dagarne, många vänliga
hälsningar från några af de farligaste bofvarne här på
fängelset, att de skulle hämnas både dem och mig för
alla de nätter vi genom Holms försorg fått vara utan
sängkläder.
"Jag lät hälsa och tacka skurkarne för deras
välvilja för mig och bad dem inställa hämden tills jag
blef fri, då vi kunde talas vid om saken. Samma dag,
då jag fördes ut i fånggården för att rastas, hade Holm
lyckligtvis vakten öfver mig. Han sade mig rättfram,
att det gjorde honom ondt att veta mig fara illa under
de kalla nätterna, men att han ej skulle tveka att
anmäla hvilken fånge som helst, vore det så sjelfva
vår ordförande här, ifall han förgiek sig mot honom.
1 utbyte mot hans öppenhet berättade jag de anslag,
som voro riktade mot hans lif. Han brydde sig i
början föga derom, men då jag sagt honom, hvilka de
voro, som lofvat hämnas på honom, blef han
allvarsam, högg häftigt i luften med sin långa huggare, den
han förstår att föra som en karl, och mumlade en
förbannelse öfver usla, fega kamrater. På min bön, att
han måtte lemna sin tjenst så fort ske kunde, svarade
han vägrande, hvarföre jag än ytterligare nödgades
upplysa honom om åtskilligt — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>