Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.146
jag har sjelf hört utanför dörren, huru hon
disputerade med befalhafyarens syster om olämpligheten af
att låta fångar vistas så mycket inom familjerna, och
att pyssla om fångar, som den beskedliga unga
mamsellen gör, sade hon var orätt, men hur fröken bråkar,
får hon dock tåla sig med både rengörare och uppassare,
ty den gamla jungfrun kan ej sköta allt, och fröken
lär afsky unga tjensteflickor ännu värre än fångar..
"Hon vet troligen, att ingen hygglig piga gerna
vill tjena och arbeta ibland förbrytare," afbröt
Humlan kort.
"Direktören har också haft otur med sina
uppassare, den ene efter den andre har gjort skälmstycken
och blifvit afskedade," återtog lille kamrern med någon
förlägenhet öfver den indirekta tillrättavisningen, och
fortsatte derpå: "Skepparen har -ej varit bättre än de
andra, utan har hela tiden varit i kompaniskap med
den der försvarslöse, som skött direktörens ladugård,
och som kallades inspektören; de två omsatte först en
del ägg, kycklingar och ankungar, under det de båda
vännerna klagade för gamla Karin öfver de stora
vattenråttorna, hvilka drogo af med fjäderfäet. Karin trodde
på råttornas brottslighet och ville nödvändigt ha gift
till dem, men fröken skrattade och bad henne blott se
till, att hon ej på stadens torg råkade köpa de
försvunna kräken, något som Karin ej ville tro, ty både
skepparen och inspektören voro så hyggliga och artiga
karlar, som alltid frågade hvad jungfru Karin hefallde.
"Emellertid blefvo råttorna allt djerfvare och
modigare samt fördristade sig till att äfven draga af med
spädgrisarne. Då blef Karin förgrymmad och anmälde
den artige inspektören. Direktören anstälde förhör med
båda fångarne; skepparen, listigare än kamraten, blef
frikänd, men den andre rök i berget på en månad,
och jungfru Karin såg länge snedt på den tjenstaktige
uppassaren; slutligen lyckades det dock honom att
öfvertyga henne om sin oskuld i afseende på småkräken,
och hon vaktade honom ej mera då stadsbudet kom i
köket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
