Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Jag hade innehaft min nya befattning just jemt
så länge, att jag började bli missnöjd med den, då —^
det var i September *** direktören snafvade i en af de
slitna stentrapporna inom fängelset och skadade sitt ena
knä. Dagen derefter kom befallning ned på vår
expedition, att jag skulle gå upp i direktörens bostad med
några handlingar, hvilka fordrade hans underskrift. Det
var en stor, ovanlig händelse, ty endast i högsta
nödfall utfärdades en dylik befallning af direktören, då
deremot den unge befälhafvaren ej hade något emot
sina skrifvares besök, om han derigenom besparades
besväret att stiga upp från sin soffa, der han vanligen
låg med de sockklädda fötterna kastade öfver
soffgaf-veln, läsande i någon gammal roman från stadens
lånbibliotek.
Min första tanke var på toaletten, ty jag kunde ju
bli sedd af fröken, men tiden var knapp och jag måste
nöja mig med att ordna mina prydliga lockar framför
den handspegel, som aldrig saknas i en någorlunda
hygglig fånges ficka. En vaktknekt följde mig in till
direktören, som låg på en soffa. Direktören" vinkade till
knekten att lemna rummet och taga plats i tamburen,
hvarefter direktören började genomläsa handlingarne.
Härunder öppnades dörren och hans dotter inträdde
med en del linnebindlar i handen. Hon såg mig ej
genast, utan kom rakt fram till den höga chiffonier,
mot hvilken jag stödde mig, under det jag afvaktade
slutet på läsningen. Jag gjorde en lätt bugning, under
det jag nyfiket betraktade henne. Men hon tog ett
steg tillbaka* och något, liknande häftig vrede,
flammade ur hennes mörka ögon, då de mötte mina; jag
brydde mig ej derom, jag visste, att hon föraktade oss,
men jag hade hört så mycket berättas om henne inom
fängelset, att jag hade lust att se den förnäma
synderskan på nära håll; ty, eländig som jag då var, tänkte
jag ej på osannolikheten af de berättelser, hvilka inom
fängelset uppdukades, såväl om henne, som det öfriga
befälets familjer. Hon besvarade ej min hälsning, men
hennes blick antog ett sådant uttryck af medömkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
