Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.161
gång ur fästningen, iklädda två sergeanters
släpmun-deriugar, dock utan sidogevär, af det skäl, att de ej
kunde stjäla dem, emedan de just buros af egarne till
uniformerna. Så snart rymningen blef bekant, sköts
larmskott, två officerare och trenne underofficerare
beordrades att begifva sig ut på efterspaningar i trakten.
Dessa delade sig, och gingo officerarne åt ett håll och
underofficerarne åt ett annat; sedan man en stund
förgäfves letat efter rymlingarne, hörde underofficerarne hojtas
och ropas efter dem; de stannade och inväntade en
bonddräng, som, anfådd, skrek till dem: "Vi ha tagit de
tjufvarne, ilskna voro de, men nu ligga de derhemma,
bundna till händer och fötter; far och grannarne hålla
vakt öfver skälmarne, och jag ska springa med besked
till fästningen, men herrarne få gå hem och hjelpa far
och de andra."
"Underofficerarne begåfvo sig skyndsamt till den
uppgifna bondgården, der de emottogos af den belåtne
husbonden, som redan i andanom såg sig i besittning
af den vanliga ertappningssumman, tio riksdaler för
hvarje rymmare. "Bofvarne ligga inne i stugan, utan
att kunna röra hand eller fot," berättade bonden
förnöjd, "och kunna herrarne tänka, de attan tusan
skälmarne trädde helt kavata in i stugan och frågade, om
vi ej sett de två förrymda kronoarbetskarlarne, som hade
sprungit bort, klädda i uniform. " Jag ska fråga
drängarne, sa’ jag, och så kastade vi oss öfver de
kanal-jerna, som fräste, refvo och sleto som arga kattor, kallade
sig befäl och officerare, men jag lät ej lura mig, fast
de herrarne mästerligt förstå att lura bönder; kom och
se på dem, de äro gröngula i synen af arghet."
"Underofficerarne voro ej sena att följa
uppmaningen, och då de inträdde i stugan, funno de sina två
officerare ligga på golfvet, bundna till händer och fötter,
och först, då den ene af underofficerarne, med hvilken
bonden var personligen bekant, gick i borgen för, att
de två fångarne ej voro kronoarbetskarlar, löstes de
ur sina band. Knapt voro officerarne fria, förrän de
ville rusa på bonden och vedergälla honom för det, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
