- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
171

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.171

det bestäldes af en hästtjuf, en tatter, som skref på
hemlig väg till sin flamma, ett ankar och ett hjerta,

hopp och kärlek äro graverade i det–"

"Fördömda skurkar, om jag bara visste hvem som
lemnat papperet och lacket — —"

"Och stålpennor och bläck sedan," afbröt Kula,
"flere än en äro med i den komplotten, ty de tycka
det vara roligt, att hennes nåd, som aldrig visar sig
för en fånge, om hou kan undvika det, ändå skulle

kunna bli beskyld för–"

"Tro skurkarne då att hon —"
"Det förstås, allt sådant tros ju här; Lauder skulle
sjelf trott derpå, om han ej sjelf blifvit beskyld för
delaktighet; fina damer ha ibland sina underligheter

— Länder måste tvätta sig ren för fröken–"

’•Fick hon brefvet?" frågade jag hastigt, nästan
förskräckt för det leende som skälmskt spelade kriDg
Kulas läppar.

"Det hade legat i en korg, hvari Persson burit hem
några matvaror från staden. Karin lemnade det till
fröken, hon anade något djeflatyg och bröt det. — Fyra
hela sidor galenskaper, psalmvers och kärleksvisor,
utdrag af tidningsromaner och Blänks egna fantasier
i en röra. — Nå, Persson bjöds in i köket på kaffe,
och det af fröken sjelf, och gick i fällan som en dum
harunge, så lifstidsfånge han varit. Han darrade ännu
i går, då han omtalade det förhör fröken hållit med
honom och de bekännelser hennes ögon aftvingade
honom, och han svor på, att han heldre tar tio prygel
än står till svars för hennes frågor. Man lär ej kunna
ljuga för henne — — —"

Hvarför fasade jag nu för denna afgrundsflod,
hvars svarta vågor höjde sig så högt, att de kastade
sin smuts på qvinnor, hvilkas enda brott bestod i, att
de ej kunde hålla sig helt och hållet dolda for våra
vanhelgande blickar ? Hvarför ryste jag nu för en intrig,
åt hvilken jag troligen för några veckor sedan skulle
skrattat med afgrundsfröjd, liksom nu mina kamrater?
Ah, hon hade rätt, denna unga, stränga qvinna, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free