- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
172

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.172

aldrig skrattade; vi skrifvare voro de största uslingarne
och de mest raffinerade skurkarne!

Kunde Humlan vara medveten om detta ? Nej, han
tålde ju ej ens att en hederlig qvinnas namn nämdes
i våra syndanästen. Troligen hade jag i mitt upprörda
tillstånd flytt till honom och omtalat såväl frökens ord
som händelsen med brefvet, men en motvilja, som icke
ens min fåfänga kunde besegra, hindrade mig från att
göra min vistelse hos direktören till föremål för något
samtal med de andra skrifvarne. Nu hade äfven Kula
med sitt tal om förnäma damers "underligheter" kastat
en ny brandfackla in i mitt fåfänga, syndiga hjerta.

Kula hade ej mer än sex månader qvar af sin
strafftid, men han beherrskades nu ständigt af den fixa
idén, att han under denna tid skulle "råka i svåra
omständigheter", det vill säga, begå något brott, som
hindrade honom att blifva fri. Denna hos fångar just
ej så ovanliga "frihetsfeber" hindrade honom att
ordentligt sköta skolan, en omständighet, som jag med
skicklighet begagnade för att intressera skrifvarne för ett
par af de yngsta pojkarnes uppfostran, och då hvarje
omvexling var kärkommen, så bildade vi snart en skola,
pojkarne blefvo skilda från logementerna och
öfverlemnades i vår vård, och de andra skrifvarne voro ej litet
stolta öfver, att de fått direktören "att ge med sig" i
denna sak. Jag aktade mig för att säga från hvem
idén utgått. Emellertid fingo dessa pojkar en rätt god
uppfostran; drifna af en bättre känsla, som ännu fans
qvar hos oss, inskärpte vi endast goda lärdomar i deras
unga sinnen och höllo våra elever, så vidt möjligt var,
skilda från allt umgänge med de öfriga fångarne.
Direktören såg med nöje sin länge närda önskan uppfyld,
och sedermera lemnades alltid dylika minderåriga
förbrytare åt vår uppsigt, och direktörens önskan, att ej
den lägre bevakningen finge vidare att skaffa med dem,
var en af oss alla känd hemlighet; derföre tog Björnen,
hvilken egentligen var den som upprätthöll disciplinen,
sig utan omständigheter före att visa en af
underofficerarne på dörren, då denne en gång ville freda en af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free