Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.173
pojkarne från en välförtjent aga. Underofficeren hade
helt nyligen varit invecklad i en mindre snygg
transaktion med skräddareverkstaden, hvadan han fann det
klokast att tiga med den hastiga skjuts han fått ur
skolan.
Kulas hela diktan och traktan stod nu till att
blifva antagen som uppassare hos direktören; der,
menade han, vore han skyddad för alla faror; han skulle
ej våga göra några snedsprång i direktörens
omedelbara närhet, "och fröken kan jag ej narra, ty hon är
lika allseende som Guds öga, om man annars kan tala
så om ett par fysiska ögon," sade han med en
blandning af beundran och fruktan.
Äfven jag önskade, att få min gamle vän anstäld
deruppe, hvarest jag nu dvaldes med alla mina
tankar, men jag vågade ej blicka djupare i mitt
dåraktiga hjerta och efterforska orsaken till denoa
önskan, utan sökte inbilla mig att den härledde sig från
tacksamhet mot Kula samt vissheten, att direktören i
honom fick en bättre tjenare än fängelset vanligen
brukade leverera. Behöfver jag väl säga, att jag i Kula
såg ett slags föreningsband emellan mig, den förnedrade
brottslingen, och en familj, som i förbigående kastade
några smulor vanlig menniskokärlek åt mig och flere
af mina medfångar? Det finnes stunder, då fängelset
och dårhuset gifva hvarandra broderkyssen!
Kula erhöll platsen, ty utom de loford jag bestod
honom, var han väl känd af direktören, och fröken
sade endast: "Då man tvingas att vistas bland
brottslingar, kan denne underlige gubbe ej vara farligare
att ha i vår närhet än de skälmar vi haft förut."
Men jungfru Karin var förtjust, ty Kula kunde skura,
putsa, städa, duka, ja, laga mat och stryka, samt var
den trefligaste gubbe i verlden, "bara han ville låta bli
att gråta."
Det var julafton, jag hade firat sex julhelger i
fängelset, och näst min första, hade jag ej emotsett
någon med så dystra känslor som denna. Ännu fortfor
jag att stundom arbeta i direktörens rum, ty till åkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
