Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.177
så mycket mer af det som fanns. Vår uppassare brände
kaffe, och diverse spritvaror togos dels i beslag, dels
hamnade de lyckligt i reqvirenternas händer. Fångar,
hvilka hade något dylikt att vänta, spejade oroligt efter
sina kommis8ionärer. En vaktknekt, densamme som
var så förtrolig med "salig Räfven", kom, blek och
förstörd, utur vakten: ett bref, adresseradt till honom,
hade kommit i fångelsets postväska och blifvit, efter
utlemnandet, så länge tummadt af en afundsjuk kamrat,
att "det gått upp i förseglingen"; de i brefvet
inneslutna tjugo riksdalerna, skickade till en fånge från hans
slägtingar, konfiskerades, och då det fatala brefvet
vitnade om äldre liknande sändningar, så erhöll knekten
sitt afsked till julklapp, och fången svor ve och
förbannelse öfver "den förstörda ställningen".
Kula, som fortfarande är klockare, tänder ljusen i
kyrkan, garnisonen och fångarne rycka in, skrifvarne
följa med som frivilliga åhörare, garnisonens och
fängelsets befäl taga plats i bänkarne, och julpsalmen
samt predikantens ord förkunna fångelsets innevånare, att
julens glädje, frid, försoning och förlossning är genom
englaröster bebådad på jorden. Kanske röres månget
hjerta under denna dystert högtidliga gudstjenst. Jag
böjde ned mitt hufvud och gret bitterliga.
Då vi åter kommo ut på gården, ropade
direktören till sig den man, som här blifvit betecknad under
namnet Humlan. Bedrog lyktskenet mig, eller räckte
ej vår stolte direktör sin hand åt fången, som bugande
och med mössan i hand stod framför honom? Var det
nyfikenhet-»eller afundsjuka, som dref mig bort i
skuggan af byggnaden, för att lyssna på dem? Troligen en
blandning af båda delarne; säkert är, att jag hörde
direktören tala tröstande och hoppfulla ord till fången
samt att denne, djupt skakad, sade: "Jag är ej värd all
den godhet, som dessa ädla män slösa på mig, arme
brottsling! Gud löne dem för deras trogna vänskap!
Gud skydde och välsigne er, herr direktör!" Humlan
fick också sin julklapp: hoppet om snar benådning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
