Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.178
Sedan gjorde befälet en rond genom fängelselog
e-menterna och togo transparenterna och de öfriga
grannlåterna i ögonsigte, och sedan de aflägsnat sig,
strömmade skaror af nyfikna menniskor in i fängelset, för
att se huru man här firade julen. Att många af dessa
besökande äfven hade andra ärenden, visste jag af förra
årens erfarenheter, och jag skulle denna qväll få nya.
Yi skrifvare drefvo under de två timmar, denna
besynnerliga folkvandring varade, omkring på den
snöbetäckta gården, mönstrande de ankommande skarorna,
hvilka, under vaktknektarnes tillsyn, fördes in i
logementerna, stundom slöto vi oss till någon grupp och
medföljde som ciceroner, ehuru något slags samtal
egentligen ej tilläts mellan de besökande och fångarne.
Denna afton hade adjutanten hängt sig fast vid
min arm, och jag märkte snart att han sökte och
väntade någon bekant bland de främmande; det var i
synnerhet fruntimmersgrupperna, som han så noga
mönstrade. "Ändtligen!" hviskade han och drog mig bort
emot några ankommande, under det han talade
temligen högt till mig. Vid ljudet af hans röst, skilde sig två
unga qvinnor något från den täta gruppen samt blefvo
ett par steg efter; vi gingo fram till dem, gården var
temligen mörk, trappor och korridorer likaså, och det
hade varit omöjligt, äfven för en uppmärksammare
vak-tare än den vi för tillfället hade, att se hvad som der
företogs bland en skara af nära tjugo personer. Innan
vi inträdde i det första logementet visste jag, att det
ena fruntimret var adjutantens älskarinna, henne, för
hvars skull han lemnat sin unga hustru och sina små barn,
och som till gengäld härför nu besökte honom i
fängelset på sjelfva julafton. Den andra var en ung,
vacker flicka med god hållning och ett städadt språk, som
dock var något mycket svärmande, för aft kunna kallas
bildadt; hon tycktes tro, att alla de unga fångarne
voro idel oskyldiga varelser, och hon fälde tårar, då
jag nödgades upplysa henne, att "det englalika
ansigtet, med de vackra lockarne öfver pannan och den
moderna benan i nacken", tillhörde en tredje resans tjuf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
