Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22 - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.201
Men voro äfven mina tankar nyktra, då jag
samtalade med honom, så voro de så mycket mera
vansinniga under återstoden af qvällen och natten; sofvande
eller vakande framtrollades de vällustigaste bilder för
min upphettade inbillning, som nu fick fria tyglar,
sedan Tilda åtagit sig att blifva det föremål, kring
hvilket jag, utan att skygga tillbaka af fruktan att
profanera hennes renhet, kunde koncentrera dessa
sin-lighetens feberdrömmar.
23.
Dagen derpå kom ej direktören ned på fängelset,
hans underskrift under några angelägna handlingar
fattades, och liksom många gånger förut, tog jag
handlingarne och begaf mig upp till hans bostad. Då jag
kom in i vakten, erinrade jag mig, att jag bar den
kära tidningsartikeln i fickan; jag hade ämnat lemna
den åt adjutanten, men råkat glömma både den och
min sköna för de vigtiga papperens skull. Jag oroades
dock föga häraf, ty visitation företogs högst sällan med
mig, och ingen vaktknekt väntade numera på mig i
chefens tambur. Ej heller nu anhölls jag af någon,
utan anlände lyckligt till tamburdörren. Vid min
ringning öppnade fröken sjelf; troligen voro både Karin
och Kula sysselsatta med att ställa allting i ordning
efter nyårskalaset. Fröken var blekare än vanligt, men
äfven vänligare; jag kastade en hastig blick på hennes
hand, der fans ingen ring, ingen enda; denna unga
qvinna bar aldrig ringar eller andra smycken, ehuru
jag genom Kula visste, att hon ej led brist på dylika.
Hon bad mig sakta att stiga in i förmaket, ty
direktören hade lagt sig att hvila en stund, men tillsagt,
att man skulle väcka honom en timma innan posten
afgick; det var två timmar dit, alltså kunde jag emotse
att få tillbringa den ena tillsammans med den stolta
fröken.
Som vanligt sörjdes äfven nu för mina lekamliga
behof, men i dag, i stället för att röras af denna god-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
