Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.202
het, retades jag deraf, i det jag förebom mig som en
tiggare, hvars hunger man anser sig skyldig att stilla.
Fröken betraktade mig en 6tund. "Är ni sjuk?"
frågade hon derpå; rösten var iskall och blicken misstrogen.
Jag svarade nekande, men mina blickar sänkte sig
mot golfvet. Utan någon vidare förberedelse frågade
hon mig derpå efter ett par framstående personer i min
födelsestad. Jag kände lyckligtvis dessa, jag hade varit
tillsammans med dem några gånger på den tid jag var
tillförordnad föreståndare på fattighuset, och jag kunde
ej låta tillfället gå ur händerna att skryta för henne
öfver mina forna lysande bekantskaper; jag tyckte
mig vilja hämnas på henne för gårdagens fest genom
att omtala för henne alla dylika, i hvilka jag deltagit.
Hon afbröt mig ej, utan satt tyst framåtlutad midt
emot mig och betraktade mig så, som man granskar
något ovanligare föremål. Jag tog detta för en tyst
beundran och blef allt ifrigare och lifligare i mina
skildringar. De lätta skuggor, hvilka kommo och gingo
öfver fröken Auroras ädla, regelbundna ansigte, ansåg
jag som reflexen af den afund och förvåning, hon måste
känna vid beskrifningen af detta mitt lysande lif. Ej
nöjd med denna min inbillade triumf, började jag äfven
utbreda mig öfver mina storartade förskingringar och
bedrägerier, samt öfvergick derpå till min flykt,
arrestering och ransakning, dervid jag ej glömde att
öfver-räcka henne tidningsartikeln, som hon emottog, såsom
man tar emot en teateraffisch. Hon läste den, behöll
den i handen och gaf mig tecken att fortfara. Men
då jag kom till transporten och beskref hand- och
fotbojorna, kastade hon sig häftigt tillbaka på stolen,
liksom hon afskydde att se mig på så nära håll, men
ögonblicket derpå glimmade en tår i den mörka
ögonfransen, och med ett uttryck af outsägligt medlidande i
de ädla dragen, steg hon upp och kom fram till mig,
läggande sin fina hand på min skuldra. Jag ville
springa upp, men detta lätta tryck förlamade mig och
höll mig fast på stolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
