Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.214
tame, och jag frågar just, om familjerna ej blottstäldes
ännu värre genom detta, än om de hafva en fånge att
vaka öfver?
"Du ville veta orsaken till den ännu unga fruns
lidanden. Hvad du derom hört här, är till en del
sanning, som dock blifvit förvriden så som allt blir här.
De första åren af deras äktenskap var han
befälhafvare på —, der rådde samma system som här, och den
fånge, hvilken uppassat direktören, då han bodde der
som enkling, bibehölls äfven nu, sedan hans unea
hustru och tioåriga dotter inflyttat å fängelset. Lycklig
och glad, ville den unga frun äfven se alla andra glada
och bemötte den mörke, tyste fången med — godhet,
men hon delade en stor del af förnäma damers stolthet,
denna stolthet, som i betjenten ej ser en man, utan ett
ting, för hvilket man ej synnerligen generar sig; han
tillhörde familjen ungefår som en favorithund, och
man drömde ej om, att starka passioner sjödo i den
tyste tjenarens hjerta. Möjligen hade han dock
förblifvit herre öfver dem, om ej en annan fånge, som
hettes vara hans vän, lockat ur honom hans hemlighet;
nu var han förlorad, ty denne visste att berätta om
många förnäma damer, hvilka föredragit tjenaren
framför husbonden, och då ej detta var nog, narrades han
att dricka sig rusig för att förskaffa sig mod att tala
till henne om sina känslor. Under ruset teg han dock
med dessa, men uppförde sig ett par gånger så
oskickligt, att han fick stränga tillrättavisningar af sin unga
matmor, sedan han blifvit nykter. Men då förmådde
vreden och svartsjukan honom till det, som ej ruset
hade kunnat verka, han grep den unga qvinnan öfver
båda armarne och svor med sammanbitna tänder att
mörda den man hon älskade, om hon ej hos honom,
fången, bad för hans lif och gaf ett löfte att aldrig
mer tillåta honom ens en smekning. Med kraft ryckte
hon sig lös ur hans händer och stötte honom så
häftigt tillbaka, att han tumlade mot ett bord, på hvilket
en stor lampa var placerad; denna slogs omkull, och
vid bullret skyndade Aurora, som suttit i det andra rum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
